söndag, februari 21, 2010

Världens äldsta enbenta WOW-spelare?

Idag har vi varit och hälsat på gamle opa Henk, Moniques far, på rehabiliteringshemmet. Han har nämligen råkat få sitt ena ben amputerat strax under knät, och han är den främsta anledningen att vi åkt ner hit denna gång.

Henk drabbades av kallbrand i foten, vilket i sin tur var en följd av bl.a diabetes. Därav amputationen.

Den 84-årige kämpen var dock väldigt pigg då vi mötte honom i rehab-hemmets kafeteria i eftermiddags. Med ett skratt berättade han om när han kände hur det kliade i tån, och hur förvånad han varje gång blev då han upptäckte att det inte längre fanns en tå att klia. Sedan vände han sig till mig och förklarade:
-Det kallas fantomsmärtor, förstår du! Det är samma sak som ni belgare har när ni tror ni har huvudvärk, hahahahaha!

Monique skrattade opassande mycket...

I den stilen fortsatte sedan hela konversationen, han hade bl.a kommit fram till att det förvisso var trist att bli av med benet, men å andra sidan kan han nu få pedikyr för halva priset...

Måste väl erkänna att jag tycker gamle Henk är en rätt cool kille.

Jag känner inte att jag sticker ut hakan då jag påstår att han med sina 84 år kandiderar till titeln Världens Äldsta WOW-spelare.
Varje dag ger han sig ut i den binära fantasyvärlden med sin onda, yxförsedda dvärg. Han slåss mot prinsessor och räddar drakar, och Moniques mor (Oma)står alltid bakom och gör vågen för honom varje gång han fäller en fiende.

Hon fyller dessutom den viktiga funktionen att läsa alla meddelanden han får till sig under tiden han spelar. Problemet är att ingen av dem kan engelska, vilket sålunda innebär att läsandet innehåller ett stort antal vilda gissningar. Oma's fantasi gränsar till det livliga, och hennes tolkningar av meddelandena gör att Opa blir så upprörd att han måste gå och lägga sig för att inte drabbas av slaganfall.

Och sådär fortsätter de, dag efter dag.

Jag tycker det är charmigt, och jag är glad att gamle Henk är så pigg. Han har många fler monster att ta hand om, och jag hoppas han får göra det läänge till.

Prata inte engelska med WOW-dvärgar, då blir de förbannade!

Framme!

...och det var nog det värsta väglag jag någonsin kört på.

men nu är vi här, de första Heineken Tarwebok äro konsumerade (just nu dricker jag kaffe, men det är enbart av artighetsskäl) och jag har till och med fått tag på en trådlös anslutning till någon intet ont anande grannes internet.

För att få in signalen krävs att jag lutar mig ut genom fönstret samtidigt som Monique håller mig i örat medan hon står på ett ben och reciterar Fröding. Allt för bloggkonsten!
Nu ska jag bara försöka få bort hennes holländska accent, då kanske mottagningen blir ännu bättre:)

Återkommer.

lördag, februari 20, 2010

Alfahannen on the move!

Gnuggar ut gruset i ögonen, kaffet står på puttraläge, det är mörkt ute...alldeles svart som insidan på en katt...nu bär det åter iväg till landet där man helt plötsligt kan få beskåda en stor och saftig bonde klampa omkring i snödrivorna, iklädd ett par pittoreskt målade träskor.

Förvänta er en del skumma rapporter därifrån.

Resan tar ett halvt dygn, jag skriver när jag är framme!


knuffels van het Alphaman

torsdag, februari 18, 2010

onsdag, februari 17, 2010

Ljuvliga combos...

Vad får man om man korsar


Gene Simmons + David Bowie


??????????????????????




Den var riktigt dålig, faktiskt...kan ingen säga till mig!

Snart bär det iväg till Nederländerna igen, gott folk!
Kram på er!

söndag, februari 14, 2010

Makt


Gamle Albert satt just och berättade för de andra i lagården om sina år som kokerska i Lottakåren, då dörren plötsligt slogs upp. En kall vind svepte in.
Skratten dog snabbt ut, och en gammal välbekant, kvävande känsla lägrade sällskapet.
Det som ingen vågat nämna, men som alla fruktat, hade slutligen inträffat....

Katten hade kommit hem.

lördag, februari 13, 2010

Muddy, save me from the Manboy!

Jag måste omedelbart rensa öronen ifrån pojktrudelutten Manboy, som säkerligen kommer bli en plåga i klass med bibliska gräshoppssvärmar...

Det bästa motgiftet till Manboy måste ju givetvis vara Mannish Boy med Muddy Waters.
En låt som alla män borde använda för att ladda sina Alfahanne-batterier, något mer testosteronfyllt och grabbigt får man leta länge efter....Johnny Winters ylar som en varulv varje gång Muddy vrålar "I'm A MAAAAAAAN!"

Episkt.......och Manboy-rensande :)






fredag, februari 12, 2010

Let's Dance och späckhuggarnostalgi

Jag råkade av misstag slå på TV4 och det gräsliga Let's Dance alldeles nyssens.

Jag fick det tveksamma nöjet att beskåda den ena halvan av bygglovsduon framföra en obscen regndans eller dylikt.
Jag tyckte synd om honom, låt honom få åka hem



Eller som Hollywood och Disney skulle uttryckt det;




Drömmar, drömmar

Jag har nyss hjälpt en av mina bloggarfavvisar, Bitte, att med min nyinskaffade drömtydarbok tolka en dröm hon haft.

Jag måste då i sammanhanget dela med mig med några andra av de fantastiska tolkningar boken erbjuder;

Drömmer du om en Armenier kommer du förföljas av din hustrus nyfikenhet...
Drömmer du om en björn betyder det att du har en ointelligent fiende...
Drömmer du att du bajsar i hallen kommer du snart byta bostad....no shit, Sherlock...

Jag har kommit fram till att författaren till boken antingen är ett geni eller svårt beroende av hallucinogena svampar.

Jag hoppas på det sistnämnda, och att han i samma drogtöcken skriver fler böcker:)

torsdag, februari 11, 2010

Vad är en separation mot en tarmtömning?

Ella sitter i baksätet, jag har just hämtat henne ifrån skolan.
Då får jag, helt oväntat, en av de där stora frågorna;

-VARFÖR BOR DU OCH MAMMA INTE IHOP LÄNGRE EGENTLIGEN?

Se där ja, där kom den godingen till fråga, tänker jag för mig själv, och jag börjar genast i mitt huvud brodera ut texten om hur det ibland kan gå mellan mammor och pappor samt varför. Tillfreds med mitt inre vackra svar börjar jag ta till orda;

-Jo, du förstår att....
-SHIT MY GOD!! SÅG DU FISKMÅSEN, DEN SKET I LUFTEN!

Plötsligt är mitt svar som bortblåst (tillsammans med öronvaxet...med tanke på hur många close encounters jag haft med diverse högljudda varelser, så måste jag ha de renaste hörselvägarna på denna sida av halvklotet, vilket ju i och för sig är bra, men i gengäld är de fyllda med desto mer tinnitus-tjut á la bilalarm..)

Jag kommer av mig helt och vi betraktar båda den nysketna måsen (nu några hekto lättare) flyga bort över hustaken.

Jag försöker hitta tråden igen;
-Jo just det, mamma och jag förstår du, vi...
-JA JA, DET BLIR NOG BRA, HAR VI KAKOR HEMMA?

Ögonblicket är förbi....en annan gång kanske;)


Tillåt mig presentera fågelvärldens värsting: Steven Seagull.

Insikt

Börje hade kommit ungefär halvvägs igenom "Foten I En Potta", då han plötslig insåg att han befann sig på en begravning.

Djupt eller inte?

Är följande påstående en djupsinnighet eller är det bara nonsens?


"I ett liv av kronisk fröjd skulle till och med smärta komma som ett välkommet avbrott."

-Jerome K. Jerome


Jag kan banne mig inte bestämma mig för om det är klokt eller dumheter.
Vad tycker ni?

onsdag, februari 10, 2010

Förtydligande


-Så här klipper vi gräs i Flen! skrek Folke.

tisdag, februari 09, 2010

Örngott

-Men Åke! Har du satt viagran i halsen nu igen?
Ja ja, du får väl sitta här och spana på flygplan några timmar, vi andra ska ragga loss!

När Fan blir gammal drar han till Hultsfred

Jag trodde aldrig den dagen skulle komma.
Jag vill för första gången i mitt liv åka på Hultsfredsfestivalen.

Orsaken till denna för Alfahannen ovanliga slutsats är följande:
Wolfmother kommer dit. Ett gäng australiensiska, finniga ungdomar som knockat mig fullständigt genom att skamlöst flirta med 70-talets rockgiganter.

De har slängt in en nypa Jethro Tull, en tesked Deep Purple, ett decilitermått Led Zeppelin och 7 skopor Black Sabbath i en burk, skakat om och hällt ut den högexplosiva blandningen i en skivstudio.

Resultatet är magiskt!

Hör själva:




Bilfärgers inverkan på humöret

Idag besökte Ellas skola den stora fotbollsplanen / bandybanan för en stunds skridsko-samvaro. Humör och underlag kunde inte beskrivas på annat sätt än glatt.

Jag mötte upp klassen på plats, just som de kom marscherande ifrån bussen ner mot den nyspolade härligheten. Oväsendet på skocken kan väl närmast liknas vid det öronbedövande bröl som skulle kunna tänkas uppstå då ett gäng snarstuckna tjurar på kvällen kommer hem till lagården efter en dags betande och upptäcker att någon bytt ut abonnemanget på kanalen Playcow mot MTV (MuTV).

Jag behövde inte spana efter min lilla dotter.
Hon hördes.
Som vanligt.

Jag tror att hon sjöng något med 50 Cent, eller så var det Valpen I Fönstret. Jag är lite osäker där.

Nåja, glada var de allihop.

Klassen satte sig bredvid varandra längs en lång bänk för att snöra på sig åkdonen. Jag erbjöd mig att hjälpa till med skridskorna. Ett svischande ljud hördes, och plötsligt hade 7 par skridskoförsedda ben svingats mot mig där jag satt på huk.
Lite giljotinkänsla fick jag allt...

Jag hjälpte till, tittade en stund på de små liven och åkte sedan vidare för att sköta andra sysslor.
En timme senare anlände jag åter i lagom tid för att hämta upp henne. Hon var helt slut och lätt blåslagen. På väg mot bilen började hon snyfta. Väl i bilen grät hon.

-BUHUUUU...JAG ÄR SÅ TRÖÖÖÖTTT...BUHUUU....JAG RAMLADE 43 GÅNGER....BUHUUU...EN POJKE SA TILL MIG ATT JAG ÅKTE FUUULT...BUHUUU....JAG ÄR KALL OCH BLÖÖÖT.....BUHUUUU.....GUL BIL! 2 POÄNG TILL MIG!! YESSS!!

Hon följde upp det sista utropet med att daska till mig i nacken så att hatten for ner framför mina ögon. Den gula bilen försvann runt ett gathörn.

Ella's frustration var som bortblåst. Så illa var det alltså inte. Baskade unge ;)



Underskatta inte de själahelande egenskaperna hos en gul bil!

söndag, februari 07, 2010

Timing

Besvikelsen var enorm hos de beryktade Chalkheads, även kallade Griffeltavle-gänget.
Efter månader av förberedelser och produktutveckling hade de äntligen fått patent på sin
popcornstruthållare i handsfree-modell för biobruk, bara för att på dagen för världslanseringen mötas av det chockerande faktumet att SF veckan innan övergått till fyrkantiga förpackningar.

lördag, februari 06, 2010

Ångest

Åsnans ondska visste inga gränser. Uppfylld av skadeglädje visade den upp en ingraverad avbild av Einars värsta plågoande, matematiklärare Brååk, på en av sina tänder.

Isbrytaren Lundgren närmar sig!


Har fortfarande svårt att smälta att den gamle B-filmsestradören Dolph Lundgren axlat rollen som en av melodifestivalvärdarna.

Men detta faktum har tvivelsutan väckt min nyfikenhet, och jag kommer för första gången på flera år att frivilligt bänka mig framför tjock-TV'n för att åse spektaklet.

Jag har förstått att han bl.a ska utföra bålrullningar á la The King och även krossa is...innebär detta att han ska jobba i baren, tror ni?

Tja, varför inte? Bartender och utkastare i en och samma person, den kostnadseffektiviteten skulle väl tilltala vilken krogägare som helst?

Succé eller kalkon gott folk, det finns nog inga mellanting här. Själv håller jag på min gamle filmidol, förstår ni.

Ett otal växter och garderobsdörrar i min ungdoms sovrum har fått utstå att jag skrikit "-I must break you!!" och sedan misshandlat dem å det grövsta.

Det var Dolphs fel, mamma, det måste du förstå. Man kan inte ställa in en benjaminfikus hos en videofilmsberoende tonåring och tro att den kommer överleva. Den hade ont i sinnet, men Dolph och jag fixade allt till det bästa!

-Ursäkta, men vad tycker du om att Dolph Lundgren är värd för Melodifestivalen?

-Grymt.

fredag, februari 05, 2010

Fotoskolan: Dålig placering



Jag vet ingenting om Kim Kardashians egenskaper som människa och kändis, men hennes position gentemot fotografen tycker jag är lite olycklig....

torsdag, februari 04, 2010

Era alias, tack!

Jag brukar inte falla för de olika små uppmaningarna som man drabbas av på Facebook, men den här gillar jag;

Ta ditt andranamn, din mors efternamn som ogift och sedan ditt drömyrke som barn. Vad får du då?


Tillåt mig presentera mig själv; Kurt Rydén, detektiv.

Vilka är ni?

Jag älskade Columbo, och trodde uppriktigt att det räckte med att mumla och hosta i regnrock, och vips så hade du skickat 7 maffiaklaner i fängelse...


Jag har införskaffat en drömtydningsbok, mycket skojig läsning. Ren humor, alltihop!

Dagens drömtydning:
Kofta. Drömmer du att du har en kofta på dig, betyder det att du snart blir tvungen att förklara ditt underliga beteende för dina vänner.

onsdag, februari 03, 2010

Jag vill också ha upprättelse!

Jag läser till min oförställda glädje att Tomas Brolin kräver tillbaka ett landslagsmål som tilldömdes Roland Nilsson för en herrans massa år sedan. Roland hade tydligen skjutit ett skott, och bollen hade gått i mål via Brolins rygg. Varför brolin stod med ryggen till framgår inte av historien, men han kanske åt en korv eller något.

Hur som helst.

Det är vackert! På dem bara!

Oerhört inspirerad av detta vill jag nu också ha upprättelse!

En ljuvlig försommardag någon gång under min mellanstadieperiod sköt jag, iklädd träskor, en fotboll i bakhuvudet på en lärare som råkade passera. Han bet sig i tungan och hans glasögon for i en vacker båge genom luften innan de gick sönder mot marken.

En nanosekund senare hade jag förflyttat mig ett imponerande antal meter därifrån och låtsades vara med ett annat gäng pojkar som spelade kula. En annan gosse fick skulden...

Nu vill jag tala om att det var jag!

Den stackars gossen som fick skulden är numera mycket framgångsrik egenföretagare. Själv är jag en bloggande 4-barnspappa med pysljud i knät.

Det är inte rättvist! Jag kräver upprättelse:)

DN , AB , HD , SVD ,

Gondolen - Nästa skräckfilm?

Att göra fynd på loppisar är det bästa jag vet (näst rabarberkräm, som Pippi säger).

I lördags besökte jag, Monique och Evelien den anrika loppisladan "Hjulet" i Mönsterås. Två våningar fyllda med skatter. Två våningar med skit, fastslog Evelien efter ca 1 minut.
Men vad vet hon, det arma flickebarnet?

Under en och en halv timme kunde hon inte annat än att hjälplöst betrakta hur Monique och jag skamlöst sprang fram och tillbaka i lokalerna. Om ni föreställer er att man med full kraft kastar in två studsbollar i ett fullt möblerat rum, så kanske ni får en bild av vårt rörelsemönster då vi besöker loppisar.
Ingen vacker syn, kan jag tro.
Dock ganska underhållande.

Tämligen snabbt hade vi kartlagt var konkurrensen fanns. 18 tyskar och några lokala loppisjägare. Det gällde ju för oss att kollra bort dem, om vi skulle ha en chans att fynda.

Monique och jag sökte upp ett bord i ena hörnet av lokalen och började undersöka objekten på det (polsk kaffeservis, 18 delar, 50-tal, värde ca minus 3 kronor). Samtidigt som vi höll i sakerna utstötte vi också lockande läten, som t.ex "A-haa!", "Ååhh!", och "Ser man på!". Jag sneglade i ögonvrån och kunde konstatera att våra konkurrenter alltmer släppte vad de hållit på med. De började istället cirkla runt oss, likt gamar som just upptäckt en halt kanin i öknen.


-Stopp, stopp! Till restaurang Cadavre kommer du inte in utan slips!


Vi rörde oss sakta bort och vände ryggarna till, varvid våra antagonister kastade sig över kaninen, öhh bordet, menar jag. Monique och jag kunde ostört undersöka andra änden av rummet i några minuter.

Sådär höll det på. Evelien himlade med ögonen mer än en gång:)

2 fulla varukorgar senare stapplade vi fram mot kassan. Mitt bästa fynd (tycker jag själv) var en liten italiensk gondol gjord i trä och snäckskal. Kitsch är bara förnamnet. Medan vi stod i kön tog jag fram gondolen och höll upp den för att beundra den lite. Precis då gick en liten pojke förbi. Han tittade på gondolen, skrek och sprang sedan iväg, fortfarande skrikande och med viftande armar.

Jag förstod ingenting.

Någon minut senare kom han tillbaka med en mamma i handen. Han pekade på mig och modern sände iväg en typisk va-i-helvete-menar-du-med-att-skrämma-min-lille-son-förintelseblick. Jag funderade på om jag antingen skulle försöka be om ursäkt för vad det nu var, eller om jag skulle plocka upp gondolen och skrämma iväg mamman också.

Jag gjorde ingetdera.
Livet får gärna bestå av sina små gåtor.
Eller hur?

Vad tycker ni, gott folk?
Är det en gondol eller krokodilkranium?
Effektiv barnskrämma är det i vilket fall.