torsdag, november 25, 2010

Expertis


-Sista gången du tog bilder blev det så jävla dåligt, nu kollar jag innan så det blir rätt. Förstått?
Nå, då ska vi se...men för helvete! Vidvinkel, dumhuve, vidvinkel!

onsdag, november 24, 2010

De bästa album som aldrig gjorts del 2


Betydligt klatschigare än Master of Puppets, eller hur?

Jag måste springa igång mig själv...

...om det någonsin ska bli någon fart på bloggandet igen. Därav detta duttande med små-inlägg, ha överseende med mig!

Musikaliska upptäckter är något som verkligen väcker livsandarna hos mig. För er som följt mina bloggfånerier under en längre tid kommer det knappast som en överraskning att Led Zeppelin står främst bland mina musikaliska husgudar.

Det gör däremot inte Pink. En artist som jag tycker slösar bort sin talang på skvalpop av värsta sorten. Döm då om min förvåning då jag upptäcker att kvinnan gjort en alldeles knäckande version av Zeppelin's "Babe I'm Gonna Leave You". Knäckande!

Jag bugar mig för dig Pink, i djup ånger över mina tidigare fördomsfulla tankegångar rörande ditt artisteri.

Det är bara att njuta av Pink Zeppelin, gott folk!


Apropå björn...

...så kom jag att tänka på den underbara barnhistoria som en pappa delade med sig av på Avigsidan för några år sedan;

Sonen hade varit en vecka på landet hos mormor och morfar som är präst och
botanikintresserad. Även grabben hade blivit biten och hade under veckan lärt sig namnet på flera växter. När han skulle hämtas demonstrerade han stolt sina nyförvärvade kunskaper, men när han kom till renfana blev han tvungen att be morfar om hjälp. 

Morfar: - Den heter först som ett djur och sedan nästan som en svordom. 
Sonen: - .....Björnjävel?

Avhållsamhet och en överraskande björn

Just nu befinner jag mig i sprirituellt och emotionellt lågvatten, mina kära läsare. Under en sådan period har jag svårt att formulera underfundiga inlägg, och jag kan inte göra mycket annat än låta det gå över.

Dock rycktes jag tillbaka till skrivandet för någon vecka sedan då jag läste Antikvärlden. Till min glädje såg jag att de utlyste en läsartävling "Mitt bästa fynd". Man skulle på ett medryckande sätt skriva om det tillfälle då man gjorde Fyndet med stort F. Första pris är att historien blir publicerad i nästa nummer och dessutom en alldeles fantastisk färgsprakande golvlampa ifrån 50-talet.

Så sakteliga återkom skrivlustan, och jag skickade in mitt bidrag. Ni kan läsa det nedan (i väntan på att jag tar mig i kragen och börjar skriva inlägg igen). Hur det går i tävlingen återstår att se, gott folk!


När jag nu tänkte skriva om mitt bästa fynd så skulle jag samtidigt vilja slå ett slag för landets alla miljö- och återvinningshus, där folks ”sopor” hamnar eller lämnas in. På det lokala miljöhuset Återbruk här i Oskarshamn har i alla fall jag hittat en mängd rent fantastiska fynd. 

Bland fynden kan nämnas 2 skinnfåtöljer av Karl-Erik Ekselius, 2 Lamello-fåtöljer av Yngve Ekström (en 50-lapp styck för alla 4), golvlampa i teak från 50-talet, keramik av Stig Lindberg, Mari Simmulson osv, osv...
Men mitt roligaste är nog ändå den lilla glada björnen (se bild) som jag fann i en kundvagn som var proppfylld med allsköns pryttlar (mest leksaker från McDonalds). Björnen log mot mig, och det var omöjligt att stå emot. Jag tyckte mig kunna se en signatur under ena foten på den men med stigande ålder följer ofrånkomligt en dalande synskärpa, och jag försökte avkoda kluddret genom att växelvis hålla björnen både nära och längre ifrån (för en betraktare måste mina övningar sett ut som ett patetiskt försök att spela luft-trombon). Till slut gav jag upp och bestämde mig för att det stod Rwanda på den. Detta sade mig absolut ingenting, men jag köpte den ändå eftersom den gjorde mig glad.

Väl hemma igen så hämtade jag förstoringsglaset och kunde då konstatera att det istället för Rwanda stod Ravelli. Nu blev jag ännu mer förvirrad och undrade om den forne målvaktshjälten slagit sig på keramik på gamla dar. Tanken svindlade.

Jag konsulterade Google, och där fanns förstås svaret. Den lilla björnen är gjord av nederländaren Jaap Ravelli, en konstnär vars verk väl inte är så kända här i Sverige, men på kontinenten i allmänhet och i Nederländerna i synnerhet är hans namn desto större. Jaaps keramikstudio Potterij Ravelli verkade åren 1944-1977 i Valkenburg, och hans mest uppskattade verk är just föremål i det svart-vita tema från 50-talet som bl.a den lilla björnen representerar. En rolig kuriositet i sammanhanget är att Ravelli inspirerades till det svart-vita temat av Upsala-Ekebys Ingrid Atterbergs serier Negro och Domino ifrån samma tidsperiod.

När jag väl läst så här långt förstod jag att jag gjort ett kap, och bestämde mig för att pröva lyckan genom en försäljning på nätauktion. Två veckor senare hade jag sålt björnen för drygt 800 kr. Den lycklige köparen visade sig vara en älskvärd herre från Nederländerna (förstås). Av en slump föll det sig så att han skulle företa sig en resa till Sverige följande vecka och han ville gärna passa på att hämta björnen personligen. Så blev det.

När affären var avklarad och han (med smått darrande händer och glatt leende) tagit emot björnen, frågade han mig hur mycket jag själv betalat för den.
-Det vill du inte veta, svarade jag och log. 

Han envisades dock, och jag berättade då för honom. Hans blick mörknade för ett ögonblick, men sedan log även han och sa:
-Fantastiskt. Men du vill inte heller veta hur mycket jag kommer sälja den vidare för i min tur.
-Baskade gubbe, tänkte jag för mig själv, men naturligtvis ville jag veta.

Han förklarade lugnt att han räknade med att björnen i Nederländerna skulle betinga ett pris på mellan 1600 och 2000 kr.
Nu var det min tur att under några sekunder mörkna en aning, men det tog inte lång tid att inse att vi båda faktiskt hamnat i en tvättäkta win-win situation (som det så vackert heter på utrikiska).

Vi skildes åt, björnen och jag, men å andra sidan hade jag skaffat en god och trevlig nederländsk kontakt. Och en historia jag aldrig kommer att glömma.
Glöm inte återvinningshusen, gott folk! De gör en god gärning för miljön, och det gör även du som kund. Dessutom kanske ni också hittar en glad björn en dag.

Åh, vad jag gav för den?
50 öre. Den skulle egentligen kostat det dubbla, men just den dagen var det kampanj med halva priset på allt i butiken.
Jag vill se den börsklippare som slår den vinstprocenten.



torsdag, november 04, 2010

De bästa album som aldrig gjorts del 1

Nu hann det visst gå en stund igen, gott folk!
Jag kommer antagligen vara lite ojämn med inläggen under en tid framåt, men jag försvinner inte (bara så ni vet).

Under tiden startar jag en ny liten kategori i bloggen (se rubrik).
Skivomslaget nedanför tyckte jag var så roligt att jag spillde ut morgonkaffet över tangentbordet. Jag skulle torkat upp det vid det här laget men jag har liksom inte skrattat klart än:)

Kram på er!