torsdag, april 22, 2010

Kräkande kossors inverkan på gummistövel-index

Rapport från antikjägarhelgen:

Tidigt på lördagsmorgonen satte vi oss i bilen, jag, yrvädret från Leeuwarden och hennes minst lika yrvädrade dotter. Vi styrde kosan mot Speedway-metropolen Målilla med syfte att bevista lokalen Skeppet som vid detta tillfälle huserade ett stort antal loppissäljare som förmodligen hyste förhoppningen att tjäna storkovan på det allsköns bråte de ståtade med.

Det hoppet slocknade i samma ögonblick en osedvanligt stilig Alfahanne i krokodiljägarhatt äntrade lokalen. Ja, kanske inte så mycket på grund av honom egentligen, det berodde nog mer på den vilda kvinnan med spjuveraktig blick och okynnigt lockigt hår som följde i hans spår. Kvinnan som utvecklat prutandet till en konst. 

En svartkonst.

Några av säljarna kände jag igen sedan tidigare. Jag vinkade till dem. De vinkade tillbaka, men hälsningarna förvandlades till något som mer liknade korstecken då de fick syn på Monique. Hon lät sig inte bekommas (och lät heller ingen tid gå till spillo) och kastade sig över närmaste bord. Jag hade gärna försökt följa henne runt borden och därmed kanske snappat upp en och annan lärdom i prissänkarhantverket, men jag lyckades inte stanna kvar längre än ca 30 sekunder vid första bordet innan jag (med kinderna färgade av prut-skammens rodnad) måste rusa vidare innan jag spontansprängdes.

Hennes dotter visade tyvärr att hon inte fallit så långt från Monique-trädet, hon registrerade noga sin mors röstlägen och invecklade rörelsemönster och begagnade sig emellanåt på egen hand av samma vanvettiga tekniker. 

Jag ryste.

Själv fann jag snart ett bord där en yngre mamma med dotter sålde kläder som dottern inte längre kunde ha. Det verkade som de flesta plaggen var i en storlek som kunde passa Ella mycket väl till både våren och sommaren och dessutom såg de inte ut att ha använts överhuvudtaget.

Min teknik skiljer sig en del ifrån Moniques. Jag slår på charmen istället för att som Yrvädret skrika att hon hellre blir kölhalad än att hon betalar 80 kr för en signerad proppflaska ifrån Orrefors. Sålunda pratade jag med den unga mamman (och även dottern) om både ditt och datt. Om jag minns rätt började vi tala om vädret, och därifrån rörde vi oss ledigt till askmoln, semesterplaner, fästingar, melodifestivalen och valrörelsen för att slutligen landa på ämnet Thore Skogmans glugg. Det sistnämnda var det nog jag själv som snöade in på, eftersom hon själv vid det laget slutat prata och övergått till att titta på mig med glasartad blick. Precis där jag ville ha henne:) Nu var det dags att erbjuda ett pris som hon inte kunde säga nej till, medan hon befann sig i detta halvapatiska tillstånd.

Thore: Mannen som hade röda tänder och glest mellan håren....eller hur var det nu igen?


Men jag hann inte.

Ty, bakom mig hördes plötsligt den eländiga frisiskans stämma:
-Är det här du är! Vad gör du, står du och flortar va? (hon kastar om vokaler ibland, som ni kanske minns).
-Du! fortsatte hon utan att invänta svar. -Kräks kossor?

Frågan var så oväntad att både jag och den arma mamman kom av oss fullständigt.
-Öhh...va? var det mest spirituella jag kunde få ur mig.

-Joo, du vet jag såg en sån där mjölkkanna i form av en ko vid ett annat bord därborta, och när man häller ut mjölken så kommer det ut genom munnen. Den spyr, med andra ord.

Nu började även min blick bli en aning glasartad.

-Frågan är ju, fortsatte hon oförtrutet, om kossor kräks i verkligheten också! Och i så fall, kan de också kräkas mjölk? Men de har ju 4 magar, kräket kanske bara byter mage istället?

Den unga mamman stod som hypnotiserad och var ej längre kontaktbar (antagligen hade hon drömt sig iväg till fästingarnas trygga land), men hennes dotter försökte sprida ljus över diskussionen:

-Våran hund brukar kräkas i hallen.

Jag kände att ämnet därmed var uttömt (hoho) och gjorde ett halvdesperat försök att få tillbaka initiativet.
-Hur mycket vill du ha för gummistö...
-Du får 20 kr för gummistövlarna! skrek Monique. Mamman bara nickade lite slött och tog emot sedeln som min opportunist till kvinna tryckte i handen på henne. Hon var uppenbarligen ännu inte fullt tillbaka i de levandes skara. Det var tur det. Stövlarna var nämligen helt oanvända och kostade ca 350 kr i affären.

-Visst är jag duktig? kvittrade Monique i mitt öra då vi en trekvart senare lämnade lokalen (med 7 överfulla kassar i släptåg)
-Det är du, svarade jag sanningsenligt, men frågan är hur många fler loppisbesök mitt hjärta klarar av...
-Äsch, fantratt! (vokalerna igen).

Hoppsan, detta blev ett långt inlägg, och ändå har jag bara nått halvvägs i berättelsen.

Nåja, håll ut! Nästa avsnitt kommer redan i afton:)


Underskatta inte prutkraften hos en kräkande kossa! 
(I detta fall en kossa ifrån franska Pillivuyt, kostnad ca 400 pix hos Verner & Verner)


6 kommentarer:

B i t t e sa...

*asg* Och som jag också tolkar som han den där läser Bibeln: Underskatta inte (s)prutkraften... Ser fram emor del 2!

Y sa...

Herregud, varför körde jag inte många, många mil till Målilla i helgen bara för att få se med egna ögon. Jag skrattar så jag gråter och lovar mig själv att aldrig bli bortpratad av herrar i hatt någonsin. Aldrig! *säger hon med
glasartad blick*
Nu ska jag fnissa mig igenom hela dagen på jobb. Tackar! Kramen!

RoSt sa...

Jahapps... då har man ännu en gång förlängt livet! =)

Följeslagerskan från de nederländskt frisiska öarna är överkul (och intressant att läsa om). Ger mig sannerligen intrycket av att vara en sann och konsekvent representant(ska) för de nedre ländernas köp- och handelsmannagillen. Inte för inte som detta landområde blev kontinentens obestridliga ekonomiska stormakt under 1600-talet. Eh... nåja, se´n kom ju börskraschen som initierats av tulpanlöksspekulationerna...

Anki sa...

Haha, Monique och min pappa verkar ha en del gemensamt! Han flyttade till Thailand när han blev pensionär och hans prutande har inte blivit bättre efter det om man säger så... Han kan dividera en kvart för att få ner priset på redan löjligt billiga saker med ytterligare några kronor. För principens skull. Jag väntar med tomatröda kinder cirka 20 meter bort...

Alfahannen sa...

Bitte:
Jaha, är du igång nu igen med dina tolkningar, att du inte kan låta bli! :)

Del 2 blir en nagelbitare!

Regnnatt:
Hatten har en hypnotisk makt, tycks det...det måste jag pröva nästa gång jag stoppas av farbror polisen! Kram på dig!

RoSt:
Bra, mycket bra, Doktor Alf A. Hanne är här för att förlänga edra liv:)

Du kan den europeiska historian på dina 5, förstår jag. Då minns du säkert också att Nederländerna var en rackarnation på att erövra och kolonisera. Dessa slaveritakter går också igen hos denna arma kvinna, må du tro, men jag bemöter denna despotism med ett upphöjt lugn. "En Svensk Tiger", du vet. Hon verkar dock måttligt imponerad av denna taktik...:)

Anki:
Då förstår du precis vad detta handlar om! Det är så skönt att veta att det finns fler prutplågade medmänniskor därute:)

RoSt sa...

:) Kan förstå att "Tigern" knappast imponerar på damen... Inte bara mångel- och ockergenerna som är starka. Även sturskhetsgenerna borde vara av solid sort med tanke på att sumpmarkerna i nordväst vågade och lyckades trotsa hela baskade Spanska riket (för att komma med en ny historieutläggning...