lördag, september 05, 2009

Retrospektiv

Hej och hallå, gott folk!

Nu ska denne skamsne och ringrostige Alfahanne åter förmörka er tillvaro med sina fasansfulla och sedelärande erfarenheter. Huka er i bänkera, gubbar och käringar, för nu laddar han om!

Jag bloggade mig utmattad lagom till sommaren...bloggade in i väggen.....man skulle kunna säga att jag gick in i bläggen! Ursäkta mig, det verkar faktiskt som om ringrostigheten även drabbat mitt sinne för humor.

Massor har hänt under sommaren, och jag kan förstås inte återge allt här, men en kort resumé kan ju kanske vara på sin plats;

En dotter har studentifierats (ja, alltså tagit studenten).

Kolmården har besökts. I brassande värme kryssade jag världsvant en hyrd buss genom safariparken medan mina 8 medpassagerare simultant gjorde vågen för mig då jag lyckades få motorstopp i dragläge i en helvetisk uppförsbacke (dessutom omringad av 7 älgar med underbart korkad uppsyn).

Då vi kom in i savannen, skrek Ella allt vad hon kunde (och det kan hon minsann);
-STANNA!! TITTA DÄR! Vi följde hennes lilla finger med blicken och förväntade oss åsynen av en ståtlig giraff eller en stilenlig zebra. Vi såg ingenting.

-EN SÄDESÄRLA!!!





Sädesärlan - Savannens Härskare

Andra höjdpunkter från det besöket var väl 2 noshörningar som slogs om en färsk skithög och chimpansen som fått det här med återvinning om bakfoten och drack sin egen urin. Händelsen fick mig att hälla ut min äppeljuice.

Göteborg har också förärats ett besök.

Ella har börjat första klass. Hon har dessutom börjat använda ordet as som premiss till allt möjligt. Exempelvis;
-HON ÄR ASDÅLIG! DEN DOCKAN ÄR INTE DIN, DEN ÄR ASMIN, ALLTSÅ!

Vid ett annat tillfälle berättade hon för mig att hon ämnar skaffa sig många barn när hon blir stor. Pedagogisk som jag är frågade jag henne då:
-När du är mamma, vad är jag då?
-ASGAMMAL!! svarade hon tvärsäkert.

Påminner mig lite om min brorson som i späd ålder också hade sina favorituttryck. Jag vill minnas att han hade hört ordet ”kolsvart” och då tolkat ”kol” som ”jätte”;

-Han är koldum. Hon är kolsnygg.


Tjusigt, va?

Samma brorson passade i somras på att gifta sig på midsommarafton. Monique och jag roade oss furstligt den kvällen...hoppas bara inte någon filmade när jag arrangerade allsång, sjungande sånger med högst tvivelaktigt innehåll (och dessutom på teckenspråk så att inte ens de hörselskadade kunde undvika de pikanta detaljerna i texterna).

Och så har jag bytt ut kepsen mot en hatt.

Varhelst jag går ropar små barn; -TITTA, EN KAJBÅJ!

Andra tycker jag ser ut som Crocodile Dundee. Emelie och Matilda tycker hatten är fruktansvärd och gör nästan korstecken mot mig då jag närmar mig.

Själv är jag hur mallig som helst, en Alfahanne ska ha en rejäl hatt:)

Ska byta ut bilden på bloggen så får ni se själva.

För övrigt anser jag att True Blood bör ses (inte minst för att uppleva Alexander Skarsgård väsa fram repliker på klingande stockholmska mitt i Louisiana).

Inga kommentarer: