fredag, november 06, 2009

Stjärnglansen var inte mindre då

Twilight-sagan är tydligen hett stoff dessa dagar, och SF's biosajt kraschade visst då biljetterna släpptes till den andra filmen i serien.

Jag har förvisso inte sett den första filmen, men man måste antagligen vara blind, döv och död (fråga mig inte hur detta hänger ihop, ibland är min logik lika utvecklad som litteraturkunskaperna hos en valross) för att undgå bombmattan av information och skvaller som media utan urskiljning slänger ur sig. Alla som är med i filmen är tydligen sexsymboler.

Otaliga är de bilder som kablats ut på vampyrpojken Edward Cullen. Han är sexig, sägs det. Jag tycker mest han ser svimfärdig ut.
Men så är det ju också gubbvarning utfärdad på mig sedan länge. Mina äldsta döttrar har börjat le överseende åt mig. Överseende!

Inte bra, jag får ålderdomshem-vibbar direkt.

Nå, tillbaka till sexsymbolerna!

Eftersom jag har ett medfött fel i huvudet som gör att jag kan minnas varenda stolpskott som varit med i en hollywoodfilm sedan ljudfilmen gjorde bejublad entré, men samtidigt inte kan minnas vad min chef sagt till mig 30 sekunder tidigare, så ska jag nu försöka vidga era vyer något vad gäller sexsymboler.
Det är nämligen så att forna tiders stjärnor inte gick av för hackor de heller!

Tag plats, det guidade minneståget börjar sin resa....


Douglas Fairbanks Sr och Mary Pickford:

20-talets Brangelina. Han, den store filmhjälten på den tiden då de producerade filmer i en sådan hastighet att Bollywood skamset skulle ha packat ihop sina pinaler och börjat kränga curry istället. När skaparna av Stålmannen började skissa på sin seriefigur hade de Douglas som förebild. Hon, den lika firade filmprimadonnan, som kallades ”Hela världens lilla fästmö”. Hon var den första stjärnan i världen som erbjöds procentandel i vinsten från de filmer hon medverkade i.

Hetare par fick man leta efter! När de gifte sig och for på smekmånad till Europa, möttes de av upp mot en halv miljon människor i både London och Paris. En halv miljon människor som står och skriker, det är inte lätt att föreställa sig eller hur? Fairbanks och Pickford var dessutom de första som tryckte ner sina händer i den våta cementen i Walk of fame.

Douglas Fairbanks dog hastigt av en hjärtinfarkt 1939. Hans sista ord lär ha varit; "-Jag har aldrig mått bättre än nu."



Clark Gable:
Storkonsument av cigaretter, whisky och kvinnor, dessutom den absolut största stjärnan under 30-talet. Hans enda seriösa konkurrent om herraväldet var den propre Gary Cooper, en man med något hälsosammare livsstil, men Gables råbarkade charm gav honom alltid en fördel i den kampen. Clark kallades King of Hollywood, en titel han avskydde. Hans slutreplik ”Frankly my dear, I don't give a damn!” i filmen Borta med vinden (mest sedda film i världen) är en av tidernas mest citerade. Ironiskt nog tog han ganska tidigt avstånd ifrån nämnda braksuccé, eftersom han tyckte slutresultatet blev alldeles för tjejigt.
Hans hårda leverne krävde till slut sitt pris, och han gick bort i sviterna av en hjärtinfarkt någon gång på 60-talet (tror jag). Rejäl star quality!




Cary Grant:
Ingen bar upp en kostym lika elegant och ledigt som denne brittiske supercharmör, som kom att bli synonym med genren romantisk komedi. Hans sätt att blanda den världsvane playboyen med den förvirrade tokstollen gjorde att han tillhörde den absoluta hollywoodtoppen i över 20 år (han blev dessutom bara stiligare med åren). Ian Fleming hade Cary som förebild då han skapade sin litterära figur James Bond.
Cary Grant, kollegan Charlton Heston (Apornas planet bl.a) och deras fruar blev vid ett tillfälle bjudna på middag på 10 Downing Street hos den dåvarande premiärministern Margaret Thatcher. Charlton Heston beundrade Järnjungfrun väldigt mycket och utbrast efteråt till sin hustru: ”-Tänk att jag suttit bredvid Margaret Thatcher!” ”Och??” svarade hans hustru, ”Tänk att jag suttit bredvid Cary Grant!”



Errol Flynn:
Filmmässigt arvtagaren till Douglas Fairbanks matinéfilmhjälte, i privatlivet arvtagaren till Clark Gables självförbrännande livsstil. Errol levde efter sitt eget motto: ”Jag tänker leva första halvan av mitt liv. Resten skiter jag i.” En annan; ”Jag vill ha min whisky gammal och mina kvinnor unga.”
Han hade fler kvinnor än skvallerpressen kunde hålla räkningen på, och han drack konstant. När han vid en filminspelning av regissören blev förbjuden att dricka, injicerade han vodka i apelsiner och åt dem så fort tillfälle gavs.
Errol Flynn gav upp andan 1959, då hans kropp sakta men säkert brutits ner efter alla år av excesser.
Hans sista ord lär ha varit; ”Jag har haft förbannat roligt och njutit av varje sekund."




Marlon Brando:
Visst, de allra flesta minns honom som den gamle Capo de tutti capo (hmm, inte helt säker på att det blev rätt där) Don Corleone i Gudfadern.
Det var dock redan under 50-talet som Marlon Brando slog igenom på allvar, och han anses av många fortfarande vara den störste skådespelare som funnits. Full av integritet och egensinnig som få klarade han med bravur vilka roller som än lades på honom. Att han dessutom såg ut som en grekisk gud låg honom inte direkt i fatet heller.





Här finns ju förstås plats för många mer hannar, vore roligt att se vilka ni håller som favoriter till den högsta stjärnstatusen.
För jämlikhetens skull återkommer jag givetvis med ett inlägg gällande de kvinnliga motsvarigheterna.
Jo, undrar ni då, har vi inte haft några svenska macho-män?
Jag kommer just nu bara på en: Edvin Adolphson.
Hans vansinnesutbrott i ”Änglar finns dom” skrattar jag fortfarande gott åt. ”Men va i...NEJ NU JÄVLAR!! SAAATANS KANONRUNKARE!!”
Kanske inte en självklar sexsymbol, men ingen satte sig på Edvin:)








Expressen , AB , DN

10 kommentarer:

Västergötskan sa...

Ja, vem vill ha en fjunig Edward Cullen, när man kan få en Josh Holloway med sådär lagom 3-dagars skäggstubb? Mumma! :-D

monique sa...

Efter att ha sett "The Wild One", där mina favoriter förenas, dvs Brando och Triumph, blev jag aldrig densamma. Jag köpte mig en Triumph och väntade på en Brando. Jag fick vänta länge, sålde min Triumph, köpte en Kawasaki och träffade en fantastisk Joacim. Inte dumt alls! Summa kurdamumma är att det verkliga livet kan slå fantasin med häst(kraft)längder.

oumberligating sa...

Nu ser jag att den Oumberliga inspirationen kommit, verkligen härligt inlägg, förlåt att jag påstod att ditt förra inlägg var av klass efter det här.
Jag gråter av flera orsaker, särskilt när du skriver Douglas Fairbanks Sr och Mary Pickford, har faktiskt haft i min ägo deras autografer på en bild när de var på besök i Stockholm och åkte båt med Tändssticks Kruger (Shit tangentbordet har kukat ur får inte till prickarna, ja du vet vad de ska vara). Fest idagarna två här måste väg och handla, anstormning av unga damer väntas klockan 19.00, hade jag haft tid skulle jag konsulterat dig du som är proffs!
Ha en fin hälg, hälsa din "Eländiga Kvinna" (ler)!
PS: Skrev haft, jag blev blåst på den bilden i min "Gröna Antika Ungdom"!

oumberligating sa...

PS: Såg du kommentaren inne hos mig igår under inlägget om att slå kvinnor!
"Hahaha, bor ni i husvagnar i den amerikanska mellanvästern?
Hehehe trashig pöbel är fan alltid roligt" vad tycker du vi ska göra med en sådan Joacim, ska vi "garva" eller ska vi "busa" med honom! Den förra som var lite "elak" emot mig såg jag till att han nu får ett uppblåsbart får via postorder till hans jobbadress, varje Fredag! (ler)! Ibland kokar mitt vikingablod vid dolt viss arrogans!
Sa, jag trevlig helg, jag det gjorde jag nog! Kram ifrån Peter!

Alfahannen sa...

Västergötskan:

Vem är Josh Holloway? Åh nu minns jag, det var han som stod i charken i Varuhuset, va? ADHD-problematik där, vill jag minnas...skojar bara, söt pojk:)


Monique:

Du kan inte hålla på och vara så där go mot mig, då kan jag ju inte kalla dig eländig! :)



Oumberligating:

Det finns ju så många härliga anekdoter runt dessa gamla stjärnor, de förtjänar att dammas av då och då, eller hur?

Helt fantastiskt att du varit i besittning av 2 så oumberliga autografer! Påminner mig om när Monique på en loppis bläddrade i ett exemplar av den mycket tråkiga socialdemokraternas historia (eller liknande), och helt plötsligt såg hon en dedikering till vaktmästaren på första uppslaget.

"God jul Hasse. Hoppas du sopar bättre nästa år, hälsningar Olof Palme"

Vi köpte den för 8 kronor och krängde den för 400 *skrattar girigt*!

Unga damers anstormning vet jag allt om! Skulle något bli sönderslaget eller nedsölat brukar de skylla på El Niño (jo, någon sorts naturfenomen rör det ju sig om förstås)

Hoppas dottern varit nöjd med sitt firande!

En sådan olycklig människa som den som skrev kommentarer i din blogg kan man inte annat än tycka synd om. Annars är jag anhängare av tjära och fjädrar;)

Fortsatt fantastisk helg önskar vi er!
Kram!

Ailas sa...

Number One:

Humphrey Bogart

Inget snack, han hade "det".

Alfahannen sa...

Ailas:

Bra val! Visst hade han Det, gamle Bogey.

Jag kan ju inte göra anspråk på att ha gjort en komplett lista, när jag läser mitt eget inlägg nu så undrar jag varför jag inte tagit med just Humphrey, James Dean, John Wayne eller min egen personliga favorit Paul Newman...

Äsch, jag får väl skriva ett inlägg till:)

Gafflan sa...

Fjortien har läst böckerna som ligger till grund för Twilight-filmerna. Hon var såld innan filmerna men nu är det liksom hysteriskt...:)
Brandon är ju inte direkt ful men var är James Dean?

Ann-Louise [En bulle ur ugnen] sa...

Haha kan hålla med om att Edward Cullen kan se lite svimfärdig ut. :P

Alfahannen sa...

Gafflan:

Kan du leva med att jag tar med James Dean vd nästa inlägg?