Wild Fest?

Strax, förstår ni gott folk, skall jag och min Monique trampa iväg på ett vildavästernkalas. Jag skall vara mexikan och har dagen till ära odlat fram en brutal mustasch, den sticks så mycket att Monique föreslog att jag skulle skura spisplattorna med den.

-Eländiga kvinna! vrålade jag och så dansade jag en tungsint jenka, precis som mexarna gör när de är vredgade på sina fruntimmer...eller var det polka förresten?? Hmmm, det var i alla fall inte lambada.

Nåväl, skit i det!

Innan jag lämnar haciendan för aftonen så ska ni få ta del av lite Purre-material igen.

Denna gång handlar det om roliga meningsbyggnader i romaner. Att använda ett målande bildspråk är inte så lätt, fällorna är många. Håll till godo;

-Greven bröt tystnaden med en stum nick.

-Markisen drog en djup suck på sitt modersmål.

-Ha! utropade han på portugisiska.

-Hur är det med dig? frågade Honoria. -Jag är alldeles våt, svarade han torrt.

-Vid bäckens strand satt en flicka och mjölkade en ko, men i vattnet såg det omvänt ut.

-Fadern reste sig med glaset i sin hand, såg ut över den bidande barnaskaran och sade med av rörelse darrande stämma: Forts. följer nästa lördag.

-Herr greve, sade han. -Ni har ruinerat mig, ni har krossat mina föräldrars hjärtan, ni har skövlat min dotters lycka och ni har rymt med min hustru. Men tag er i akt! Gå inte för långt!

-Hon satt som en marmorstaty och smålog som endast marmor kan småle.

-Den förskräckliga underrättelsen krossade hans hjärta, och han sjönk avdånad till golvet. När han reste sig, var han död.

-Hon gick över gräsmattan, saftig och grön som endast i juli.

-Morgonrodnandens gyllene sardin simmar, knuffande solen i akvariet på berget.



Ha det gott, mina vänner.
Caramba på er!

Sluta småle!