torsdag, april 15, 2010

Att tiga är guld...jag får alltid silvret!

Häromdagen, då jag körde hem till min frisiska amasonkvinna, stoppades jag av en polis som vinkade in mig mot vägkanten.

Som alltid då jag konfronteras med ordningsmakten drabbas jag av svår ånger för alla synder jag begått. Sekunden innan jag vevade ner sidorutan hann jag gå igenom ett stort antal försyndelser som jag nu, åratal efteråt, antagligen skulle ställas till svars för.

  • 6 år. Jag knyckte en Japp i dåvarande Torg-Träffen.
  • 11 år. Jag skjutsade en kompis på min cykel. Han satt på styret, vilket visade sig vara ett något otaktiskt drag eftersom han då uppfyllde hela mitt synfält. Efter ett tiotal meter i en nerförsbacke frontade jag med en lyktstolpe. Kompisen flög rätt in i stolpen, omfamnade den och gled sakta neråt (precis som i en tecknad film). Själv missade jag objektet med en hårsmån, men rasslade istället in i ett nyponsnår. Hmm, vi kanske blev bestraffade tillräckligt där i alla fall. Stryk den!
  • 15 år. Jag kastade en omogen kastanj i huvudet på en mopedburen antagonist som jag retat mig länge på. Han hade ingen hjälm på sig, så jag kunde inte låta bli. Den dramatiska effekten uteblev inte. Antagonisten vinglade till av träffen och körde rätt in i en parkerad bil. Min självbevarelsedrift slängde in mig i en buske fort som ögat. Bilen bucklades, och antagonisten fick skulden.
Jag är inte det minsta stolt, må ni tro, och listan skulle kunna göras mycket längre än så. Jag besparar er dock denna kriminella upprapning, och nöjer mig med att konstatera att jag, då polisen stegade fram mot bilen, var övertygad om att bli omilt omhändertagen och slängd i finkan. Jag undrade om jag skulle få säga adjö till barnen innan de låste in mig och kastade nyckeln.

-God dag! sa den manlige konstapeln. -Idag kontrollerar vi körkort och nykterhet. Kan jag få se ditt körkort.

Jag andades ut. Lättnaden visste inga gränser, och medan jag sträckte mig efter plånboken så blev jag på ett skämtsamt humör;
-Körkort och nykterhet, säger du? hojtade jag. -Blir man godkänd om man lyckas med en av två?

Han skrattade inte.

Jag kom av mig helt.
-Eh, ja alltså....hahaha!

-Kan jag få se körkortet, tack?

Humorbefriade poliser måste vara bland det tråkigaste man kan tänka sig.

Men jag ska prova en gång till, det ska ni veta. Jag ger inte upp!
Om jag får syn på någon eller några poliser framledes, då ska jag köpa en glasstrut och gå upp bakom dem. Sedan håller jag upp struten och ropar; -Det här är ett rån!

Hör ni inte av mig mer så vet ni att jag blev skjuten.

8 kommentarer:

Comvidare sa...

Jag har också nyss blåst. Men innan dess så trånade jag i smyg efter att bli stoppad. Jag visste var de stod, och jag visste att åtminstone ett par av konstaplarna i staden är riktiga hunkar.

Jag blev rätt besviken att han bara hade tråkiga avsikter med stoppet när jag själv fantiserat om att bli förförd. Jävla polisjävel! Gör ditt jobb, flirta för fan!

Mike Wasowski sa...

Torg-träffen? Det hette Tempo när jag var 6 år... När du var 6 år hette det väl Epa? Muhahahaha... Hoppas du har det bra min vän!

Alfahannen sa...

Comvidare:
Haha, jag kanske skulle prövat att flörta istället, vem vet vad det kunnat mynna ut i?
Välkommen!

Mike:
En historielektion är uppenbarligen på sin plats;
Nuvarande Hemköp hette tidigare Tempo, som dessförinnan mycket riktigt hette EPA, så långt allt väl.

Men ser du, Torg-Träffen var samtida med EPA, men befann sig på stora torget, närmare bestämt i den lokal där nu KappAhl huserar!

För övrigt är det gott med mig, kompis, jag hoppas det är detsamma för dig:)

Anki sa...

Hahaha, jag känner igen detta så väl!

Jag blev faktiskt räddad ur en sådan situation av min dåvarande dalmatinerhund en gång. Jag hade glömt körkortet och blev till min stora fasa stoppad. Fullständigt skräckslagen vevade jag ner rutan, varpå min hund skuttade fram och glatt stack ut nosen. (Det var innan det blev lag på hundburar och sånt.)

Polisen blev överförtjust och började prata på om sin egen hund, och det hela slutade med att han glatt knallade iväg till bilen, knappade in mitt personnummer (som jag inte ens kunde styrka) och konstaterade att allt såg bra ut...

Lindberg sa...

Min fru har nog hunnit före med sin kommentar men det gör inget. Även jag känner mycket väl igen mig vilket får mig att tro att det kanske är ett sympatiskt drag att bli ångerfull när man ser farbror blå utan att egentligen ha en anledning till det. Vid ett rekryteringsprov fick jag frågan om jag hade haft kontakt med polisen och svarade glatt "javisst!" då några kompisar är poliser, när frågan förtydligades fick jag skamset medge att jag kastat snöboll mot en granngubbes fönster och denne ringde polisen...

Alfahannen sa...

Anki:
Människans bästa vän ska ju vara hunden, sägs det. Låter som det stämmer i ditt fall, den förvirrar poliser åt dig och bättre hjälp kan man ju knappast begära:)

Lindberg:
Skönt att höra att man inte är ensam i sin polis-skam!
Jo, jag tycker din teori angående att det döljer sig mycket sympati hos oss med polisångest låter mycket bra, den köper jag direkt!

En liten rolig anekdot fick du också in på slutet där, den gillar jag:)

Mike Wasowski sa...

Hmm.. Vill fortfarande tro på mitt minne.. Vill ha för mig att Tempo köptes upp av Torg-träffen som under renoveringen flyttade in i nuvarande KappAhls lokaler, för att senare bli Träffen i Tempos gamla lokaler.. Men, men.. gammal är äldst! ;)

Alfahannen sa...

Mike:

Okej, då förstår jag hur du menar. Jag blir lite osäker själv nu, men jag undrar om inte torg-träffen under ett antal år levde parallellt med både EPA och Tempo innan det flyttade in i Tempos lokaler och blev Träffen.

Oerhört spännande detta! :)