onsdag, november 24, 2010

Jag måste springa igång mig själv...

...om det någonsin ska bli någon fart på bloggandet igen. Därav detta duttande med små-inlägg, ha överseende med mig!

Musikaliska upptäckter är något som verkligen väcker livsandarna hos mig. För er som följt mina bloggfånerier under en längre tid kommer det knappast som en överraskning att Led Zeppelin står främst bland mina musikaliska husgudar.

Det gör däremot inte Pink. En artist som jag tycker slösar bort sin talang på skvalpop av värsta sorten. Döm då om min förvåning då jag upptäcker att kvinnan gjort en alldeles knäckande version av Zeppelin's "Babe I'm Gonna Leave You". Knäckande!

Jag bugar mig för dig Pink, i djup ånger över mina tidigare fördomsfulla tankegångar rörande ditt artisteri.

Det är bara att njuta av Pink Zeppelin, gott folk!


3 kommentarer:

Caja sa...

men du...f*n vad schysst.....har aldrig heller riktigt gillat den bruttan men detta var kanon! Thx/caja

Marie Rosenqvist sa...

Äsch, du kommer igång när du kommer igång.
Fast lite stryk borde du ändå ha...

Angående Pink säger jag inget, så har jag inget sagt och det blev ändå för mycket.

/Marie

RoSt sa...

Håller med Rosenqvistskan: ...litta längre får herr gärna stanna kvar på banan denna gång...

Pink... Måste säga att jag har uppskattat hennes tidigaste material.

Men, men. Smaken är som sittmuskulaturen... hårig (åtminstone min)... ;)