Akrobatik med underkläder

Så var det dagen före barnväxling igen, och full aktivitet råder. Jag letar febrilt efter Ellas kläder, som jag nämnt tidigare har hon (och de andra) en sällsam förmåga att lämna dem på de mest otänkbara platser. Ikväll hittade jag en tröja på TV:n, 3 strumpor under hennes sovkudde, jeans på en köksstol och ett par trosor i taklampan!

Det sistnämnda kan förklaras med att hon alltid ska sparka upp trosorna i luften och fånga dem då hon klär av sig inför sänggåendet, och denna gång lyckats över förväntan. Monique säger att Ella fått det infallet ifrån mig, vilket är rent förtal. Jag har aldrig lyckats få upp kallingarna i taklampan...

Grannarna har under eftermiddagen rest iväg, de ska till New York i en vecka. I ett svagt ögonblick lovade jag att ta hand om katten (Monique påstår att dessa svaga ögonblick är ett permanent inslag i min karaktär, återigen ett befängt påhopp som jag vanligtvis besvarar med en rejäl dask på den del av hennes kropp där ryggen byter namn). Jag har nämnt katten i något tidigare inlägg, han tömmer matskålar fortare än en gris blinkar och övrig tid ägnar han åt att vara obscen, fånig och sömnig.

Imorgon skall han få sällskap av Odessa, och då lär det bli livat värre...

I ett annat svagt bloggögonblick lovade jag att avslöja ursprunget till mitt smeknamn (Pricken).

Nå, här följer den tragiska berättelsen;

Vi får gå tillbaka till hösten 1978, det år jag började 5:e klass. Mina föräldrar hade flyttat från en stadsdel till en annan, och det var alltså dags för mig att byta skola.

Första dagen i en ny klass, och jag kände att jag måste ta en naturlig plats direkt. Har aldrig varit direkt stillsam i skolsammanhang (utom vid läxarbete, då jag sov) och jag satte fart med att skämta och stoja från första stund. Rast eller lektion spelade ingen roll för mig, man smider medan järnet är varmt. Succé hos de nya kamraterna, men av någon outgrundlig anledning var inte lärarna lika entusiastiska.

På den tiden fick man en ”prick” för dåligt uppförande i lärarens protokoll. Efter fem prickar fick man kvarsittning. Jag fick kvarsittning dag 2... Jag lät mig inte nedslås, utan såg till att skaffa en kvarsittning till innan veckan var slut. Jag gissar också att lärarna från den förra klassen gjorde high five då de fick reda på att jag skulle flytta.

Därav smeknamnet, som alltså följt mig upp i vuxen ålder (dock inte lika ofta numera, men då och då hör jag det ropas efter mig, och jag blir alltid svårt sentimental).

Åh, om ni undrar, så är jag mycket lugnare idag. Dock inte enligt min chef...

Dagens läkarjournal:

”1974 fick patienten en grävskopa över sig. Sedan dess ringningar i öronen.”

För övrigt anser jag att 10% lägre lön istället för varsel tål att tänka på.