Igår for jag och Monique till Pastaköket och ställde oss i kön med syftet att inhandla lunchmat. Före oss i kön stod 4 poliser som var fullt utrustade med batonger, handklovar och pistoler.
Monique tittade nyfiket på puffrorna, och viskade sedan (teatraliskt högt) till mig; -Tror du det är riktiga pistoler? De ser ut att vara av plast!
Jag tänkte svara att de självklart inte bär plastpistoler med sig, men som vanligt inväntade hon inte mitt svar och gick fram till en av dem (jag får ofta känslan av att hon mest pratar för sig själv och jag bara råkar höra henne).
-Hej! utropade hon hurtigt. Får jag bara fråga, är det riktiga pistoler ni har där? Polismannen svarade vänligt att de var äkta vara.
Sedan följde en diskussion mellan Monique och polismannen angående skillnaderna mellan svensk och nederländsk polis (jag tyckte hon lät misstänkt väl insatt i sitt hemlands polisarbete, och kunde inte hjälpa att undra ifrån vilken sida om lagen hon fått all denna vetskap).
Slutligen sade hon glatt till poliserna; -Jag ville bara veta om det var äkta pistoler, så jag kan besluta om vi ska ta en springnota på det här stället eller inte. Vi lovar att betala maten den här gången!
Poliserna skrattade, som tur var...
Hon är rena berg-o-dalbanan, denna kvinna. Det är bara att spänna fast sig och åka med:)
Dagens läkarjournal:
"Patienten dog i juni -90 och detta har tagit honom mycket hårt."
För övrigt anser jag att inget tar fram mina dåliga sidor lika snabbt som en trilskande dator.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar