fredag, december 18, 2009

Möten i snö...

Med en skock skollediga och vinterglada barn i huset, och med snön skimrande på utsidan lär det bli omöjligt att undvika en tur till Hjortberget imorgon. Hjortberget är upplysningsvis Oskarshamns fashionablaste skidbacke. Med sin svindlande höjd på 20 meter måste man ha syrgas vid toppen (eller en kopp choklad, det går också bra).

Höjden avskräcker nog ingen, det som istället gör en nedfärd så rasande spännande är att nedersta delen korsas av en pulkabacke. Det vill säga, det kommer folk farande från 2 håll, och detta ger ibland upphov till spännande möten i livet.

Vad jag kan minnas av mina undomsdagars krockar i denna djävulska backe är följande:

Jag fick en tant på miniskidor att göra Tyska hoppet i pik då jag klippte hennes ben med min helvetesröda pulka. Tanten svor och pulkan gick sönder.

Vid ett annat tillfälle åkte jag själv på miniskidor och lyckades trassla in dem i en mötande snowracer. Snowracern framfördes av en mycket söt flicka, men jag hade svårt att få fram några uppskattande ord till henne eftersom sammanstötningen hade fyllt min mun, näsa och öron med prima kramsnö. Mina halvkvävda grymtningar imponerade inte alls på henne.

Och en gång körde jag på en bonde.

Så, till denna gudsförgätna plats styr vi kosan imorgon.
Det är ok.
För det ska jag tala om för er, gott folk:
Hur farlig denna backe än verkar så är den som en ljum sommarvind mot kinden jämfört med att beträda en skridskobana samtidigt som denne arme Alfahanne. Ingen vacker syn alls.

Eftersom jag inte kan styra skridskorna så får jag vråla istället. Funkar rätt bra, folk flyttar sig för det mesta. Min åkstil är ganska svår att beskriva, men Monique säger att jag svänger med armarna uppåt ungefär som en orangutang. Snyggt, va?

Ger mig attan på att när vi kommer till skridskons förlovade nederland så ska orangutangen få uppträda igen...

Jaja, en dag i taget.
Imorgon skall Hjortberget betvingas på nytt.
Nya spännande möten:)

"Så här då?"

"Nej Hjördis, nu får du skärpa dig! Så där utför man inte Heimlich-manövern!"

4 kommentarer:

B i t t e sa...

Vilka ljuva (?) minnen detta väcker. Miniskidor och fullfartspulka... Måste nog slänga in ett snabbt inlägg om det innan jag tar mig an bokslut o annat skoj. Ta det lugnt därute!

Monique sa...

yep, min älskling, en färd på kanalerna blir ett måste. Men du blir nog peppad av den otroliga "humpapa"-musiken som spelas överallt och du kommer att få mycket mod och falla mjukt efter några klunkar av den spetsade drycken jag brukar ordna. ;)

Gafflan sa...

Vid vår senaste fjällsemester lyckades jag med konsstycket att på platta marken trassla med skidorna så till den milda grad att jag ramlade. Pinsamt då jag inte ens hade någon fart. Ingen hjälp att få då familjen helt plötsligt inte ville kännas vid mig utan splittrades åt alla håll ;)

Västergötskan sa...

Låter som farliga vinteräventyr. Men vem har inte krockat med någon i en vintervit backe?

Körde på en kille med min pulka så hans glasögon sprack. Jag muttrade nåt om att han faktiskt kunde flyttat sig för han hade en snowracer med RATT!!! :-D