Jaha, nu har jag lidit mig igenom en och en halv timmes så kallad Prime Time-underhållning, en direktsänd kakafoniexercis mer känd som Melodifestivalen.
Jag har barnen hos mig och de är givetvis av en annan åsikt än jag, därav tvånget att se på det. Förresten, ett litet anagram på melodifestival; Stavfel i melodi.
Skulle aldrig erkänna det för mina flickor (eftersom jag officiellt avskyr melodifestivalen), men jag fastnade lite för henne Clown-Maja eller vad hon hette.....en glad trudelutt som doftade obekymrat 60-tal....inte fan kom hon vidare.
Överlag känner jag diverse allergisymptom komma rusande närhelst de "breda" underhållningsprogrammen sänds. Let's Dance, Idol, Stjärtar på is m.m.
Men när min minsta tösabit tittade på Let's dance härom veckan utbrast hon något som gav mig en något mildare inställning till dessa program. Programledaren presenterade Magnus Samuelsson som "världens starkaste man". Då skrek min lilla Ella rakt ut; -Nähä för det är min pappa, han kan bära en soffa utan att gråta! Han är så stark för han äter så mycket!
Efter detta får jag tänka mig för så jag inte börjar snyfta när jag lyfter köksstolen......men stolt blev jag ju må ni tro (dessutom passar det ju jättebra med min mansgris-image). Så nu kan jag emellanåt kasta ett öga på dansprogrammet, i lugn förtröstan att jag är starkare än alla där;)
För övrigt anser jag att Quentin Tarantinos nya borde ha premiär snart.
