Saker eller kläder som tjejerna skall ha med sig har nämligen en förunderlig tendens att försvinna just den kväll de ska packas ned och det är ingen större idé att be barnen försöka hitta grejerna, i samma ögonblick jag ber dem leta blir de båda blinda och apatiska....där måste jag gjort något fundamentalt fel i uppfostran. "Leta" betyder antagligen "Spela död" i deras öron.
Och visst hittar jag sakerna till slut, ibland på de mest osannolika ställen. Se här ett litet axplock;
- Strumpa hos grannen (se tidigare inlägg)
- Läxböcker i papperskorgen (möjligen medvetet)
- Deodorant i leksakslådan
- Mp3-spelare i skafferiet
- Halsband i en sko
Listan är lika oändlig som obegriplig. Min teori är att de testar mig för att se hur snabbt jag blir gråhårig (något de lyckas bra med).
Nu är allt klart och de har lagt sig. Det sista ljudet jag hörde ifrån de mindre barnens rum var en späd röst som sjöng något som lät bekant. Jag tassade fram och lade örat mot dörren. Det var lilla Ella som sjöng; "It's raining men , HALLELUJAH it's raining men AMEN". Ska man skratta eller gråta? Flickebarnet är 6 år och trallar på Weather Girls gräsliga gamla discodänga....har hon börjat intressera sig för pojkar redan?
Jag ryser vid tanken, men ler inombords...hon sjunger nästan lika bra som pappa;)
Jag kommer sakna de små minigrisarna.....Puss på er från pappsen, vi ses på fredag igen!
Nu stundar en vecka med min Nederländska donna istället, ser fram emot det:)
För övrigt anser jag att Hotell Ett är värt ett besök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar