Reglerna var tydliga:
Den som plockat mest skulle vinna.
Inga röda, gröna, vita eller helt bruna svampar skulle plockas.
Röksvampar skulle sparkas så spektakulärt som möjligt.
Monique, jag, Sara, Matilda och Ella tävlade. Vi lämnade bilen i skogsbrynet och begav oss iväg in i den mossrika småländska skogen. Efter 5 minuters marsch beordrade vi alla att sprida sig för att utöka chansen att hitta något.
Monique fann snabbt ett antal Svarta Trumpetsvampar, och barnen förundrades över att något som såg så jävligt ut kunde vara ätbart (utan att använda just de orden).
Ella hoppade på röksvampar i en kvart, resten av tiden lekte hon med en larv som hon döpte till Jesper.
Jesper, inte så livlig kanske men en fena på att spela död.
Så värst mycket svampar kunde vi inte hitta idag, men däremot fann vi ett omkullfallet och söndertuggat träd. Vi undrade vad som orsakat tuggmärkena. Sara och Matilda gissade på bävrar, jag på en älg, Monique på en uttråkad tonåring och Ella på ett spöke.
Är det alltså så här det blir när en fullblodstonåring med starka käkar upptäcker att telefonen inte har täckning?
Så med det skrala resultatet i ryggen drog vi hem och satte igång med ett gigantiskt bullbakprojekt istället. Jag skaffade fram ingredienserna, och sedan blev jag ovänligt men bestämt ombedd att hålla mig borta från köksregionerna. -Sitt där i ett hörn och försök se söt ut, sade min eländiga kvinna till mig med ett leende. Jag försökte se arg ut istället men då fick Ella ett skrattanfall, så den effekten uteblev på ett mycket snöpligt sätt.
Några timmar senare hade de (trots att de blev aktivt ignorerade av en förvisad Alfahanne) krystat fram 100 bullar!
Maken till bullfrossa har jag knappast upplevt tidigare.....jo förresten, när jag var 10 så åt jag upp alla 25 bullar min farmor bakat till ett kafferep hon skulle arrangera. Detta drastiska dåd renderade mig en röd stjärt, rumsarrest och kanelfyllda mardrömmar hela natten. Hmm, vi släpper det traumat och går tillbaka till gårdagen.
Alla gjorde sitt bästa för att få slut på bullarna, och vi var på god väg ska gudarna veta! Men plötsligt, som på en given signal, tog det tvärstopp för alla i princip samtidigt. Vi raglade ifrån bordet och gjorde under tystnad oss i ordning för svår bulldvala.
Monique och jag smög in till Ella senare för att kolla till henne. Hon snarkade som en kanadensisk skogshuggare, fullkomligt utslagen. Jag gick fram till hennes säng och lyfte på täcket för att rätta till det en aning. Då fes hon. Den enda doft som spreds i rummet var nygräddad kanelbulle....
Det kallar jag att fira kanelbullens dag!
Dagens Purre:
När texterna till två tidningsartiklar blandas ihop av TryckfelsNisse kan de mest häpnadsväckande historier växa fram.
Korsning mellan en dödsruna och en artikel om igelkottar;
”Hans erfarenhet i kommunala värv var stor, förutsatt att han ej bliver retad, i vilket fall han reser upp taggarna och ger ett väsande ljud ifrån sig.”
En notis om en minnesfest och ett reportage om hur islossningen startat i älvarna;
”Festen pågick långt inpå småtimmarna. Landshövdingen greve Snoilsky och borgmästaren Svanberg deltogo i densamma och anträffades på morgonen flytande i älven neråt Hisingsbron.”
Några andra exempel:
”En våldsam explosion inträffade på lördagsmorgonen, varvid ladugårdskarlen en 100-årig mal, vägande 22 kg, infångades i en storryssja i sjön Båren vid Edeby.”
”Det tagna blodprovet hade visat 1,57 promille alkoholhalt, en vinkelhake, en bågfil och en fogsvans.”
Slutligen, en annons;
”Schäferhund, kunnig i förtenning och diverse småarbeten, erhåller stadigvarande arbete.”
För övrigt anser jag att Halloween borde kastas tillbaka över pölen.
Barometern
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar