onsdag, oktober 28, 2009

Action at auction!

Nu den rafflande upplösningen på söndagens auktionsbesök!

Om ni läst inlägget innan så vet ni nu vilka typer vi hade att strida emot.

Vi lämnade ruskregnet bakom oss och klev in i salen. Det var redan proppat med folk. Allt mellan adel och pöbel uppenbarade sig framför våra värderande blickar. Jag tog ett djupt andetag och lät mina ögon smalna ytterligare ett snäpp (jag var nu stilmässigt förbi Clint Eastwood och närmade mig Lee van Cleef).

"Jaså, du är också intresserad av den tillbringaren? Trevligt! Hur lång är du, förresten? Jag behöver veta för att få rätt mått på likkistan."



Jag scannade av området, och vi kände igen ett tiotal människor; 5 smygare, 3 kaxiga jugendbankare och 2 störare. Jag insåg att en tuff match väntade och gick med bister min vidare in för att titta närmare på sakerna som skulle klubbas.

En av de tuffaste matcherna brukar bli mot en av störarna, som alltid med sjuklig precision börjar ställa dumma frågor till mig samtidigt som jag är mitt i en budgivning. Varför kommer de alltid till mig??? Monique brukar skratta och säga att töntar dras till varandra (som ni förstår så är jag en prövad man).

Min eländiga kvinna och jag undersökte noggrant utbudet och plitade ner i ett skrivblock de objekt som eventuellt skulle kunna komma ifråga, och hur mycket vi var beredda att ge för varje.

Efter en stund hostade utroparen i sin mikrofon så att min hatt höll på att flyga av (jag och en av störarna stod vid högtalaren, jag fick hjärtflimmer och störaren klämde sönder sin korv i chocken, ja sin korv med bröd alltså, inget annat).
”-ÄÄÄÄRGH, host host!! Testing testing!! Mork calling Orson, come in Orson!!”

Mitt hjärtflimmer släppte och istället drabbades jag av svår TV-nostalgi. Mork och Mindy, minns ni det? Jag bestämde mig för att jag gillade utroparen, trots den ofina starten.

"Nanoo, nanoo!"



Äntligen startade auktionen! Vi ropade in några fyndlådor här och var till ganska okej priser. Dock höll en av Gaphalshandlarna på att driva oss (och alla andra) till vansinne genom att skrika ut siffror som redan hade passerats med hundralappar. Budet på en vara låg på 250 kronor, då han skrek:

-Sjuuuuutttiiiooooffeeeeem krrrooooonneeeerrr! (han talar med samma hastighet som Kristina Lugn, fast med Martin Ljungs djup i stämman, vilket ger en mycket surrealistisk lyssningsupplevelse)
-Nej, säger utroparen.
-Vaaaaaaaa?? brölar gaphalsen
-Vi är på 250 kronor.
-Jaaaasåååå! Dååå taaar viii fyyyyraaaahuuundraaa! Raaapppppa påå föööör jaaaaggg haaaar iiinnnttteee heeeellllaaaa daaaaaaaaaaaaaaaaan påååååå meeeeeeejjjjj!

Han vann varje gång han började med dessa dumheter, och nästan unisont slog sig alla andra i salen för pannan i ren frustration.

Jag ger mig själva attan på att karln har detta slösnack som taktik, eller så tappade barnmorskan honom i golvet vid födseln.
Sju gånger.

Jag gjorde allt för att ignorera gubbfan, och koncentrerade mig på podiet istället. Nästa utrop gällde 2 lådor fulla med fula lampskärmar. Detta intresserade mig inte alls. Jag slappnade av en stund medan jag förundrades över hur het budgivningen om dessa gräsliga tingestar blev. Efter att ha passerat anständighetens gräns prismässigt, slog plötsligt utroparen klubban i bordet och pekade på mig.

Först stod jag som ett levande frågetecken (ungefär som halvkändisarna gör inför Hål I Väggen på TV, med den skillnaden att de gör det med kropparna, jag i sinnet), sedan föll insikten ner som en säck potatis i mitt medvetande, och jag vände på huvudet. Monique strålade emot mig, med handen uppsträckt. Hon hade bjudit hela tiden, och nöjd var hon dessutom!

Det visade sig senare att hon i den ena lådan funnit en skärbräda från Nora, designad och signerad av Gustavsbergs Lisa Larson. Bara tur...

Sammanfattningsvis kan jag väl säga att tillställningen avlöpte väl för vår del, förutom att störaren sabbade min budgivning på 4 fantastiska Rörstrands-pjäser genom att vid precis fel tillfälle fråga mig om min skostorlek (Va?? Förbannade karljävel!).

Vi köpte betydligt mer än vad som egentligen rymdes i bilen, men eftersom Monique är logistiker till yrket lämnade jag med varm hand över packandet till henne. Själv tog jag en korv ihop med störaren och spillde senap på hans jacka (som tack).

Nå, avslutningsvis. Vad kom vi över? En hel del ”oumberliga” ting, skulle jag vilja säga ;)
Jag avslutar med ett axplock av vad vi släpade med oss hem, kära läsare. Se och (förhoppningsvis) njut!

Åh, en liten gullig detalj till: Jag ögnade igenom skrivblocket från auktionen idag och fann en notering av Monique: Snippa, 30 kronor.

Hon menade förstås en snipa för sås eller grädde:)

8 kommentarer:

oumberligating sa...

Hahaha.....titta när denna kommentar är skriven, klockan halvsex nu på morgonen, jag gick egentligen upp för att kolla ett viktigt mötesmail (sista minuten möte för den här Föreningen Jernsaxen som jag håller på att starta), lite nyfiken är jag på om någon skrivit under "praktverksinlägget", visst har någon gjort det och självklart är det du Joacim, min Käre Olycksbroder i den kvinnodominerade bloggvärlden.
Vad händer sedan, jo jag klickar vidare till din sida för att läsa den rafflande auktionsupplösingshistorien.
Glädje serotininet drar igång över det jag läser, nyfikenheten och granskningen av bilderna tar över och sedan har du "mage" att skriva "snippa" också, ja då är det "kört" vill jag lova. Helt djävla klarvaken är jag nu, men inlägget gjorde en fin start på min dag det vill jag lova.
Funderar lite på om "störaren" var proffs eller just "tappad i golvet"!
En hel del auktioner som jag varit på är ju rena uppläggen i "bondfångeri" då finns det faktiskt en riktig störare med i budgänget, som jobbar i team om 4-5 personer, oftast mindre nogräknade handlare. I större sammanhang som på kvalitetsauktionerna på Stockholms Auktionverk, Uppsala och Bukowskis så är de lite mer sofistikerade, men visst finns det "taktik" där också, fast det är då jag stör lite grann, fast bara för mitt eget höga nöjesskull.
Som sagt fina fynd ni gjort och ett härligt inlägg!
Torsdag idag, ha en fin dag!
Kram ifrån Peter!

oumberligating sa...

Hej Peter tillbaka igen! Just ett sådant har genomarbetat inlägg kräver ju sina svarskommentarer!
När jag just skrivit klart den första kommentaren kommer jag på att det är några saker till som måste kommenteras.
Fast först har jag kollat mailet som morgonen egentligen handlade om, den "fan" som jag skulle träffa känner sig lite "krasslig" och kan inte komma! Så nu är jag riktigt djävla VAKEN! I min värld finns det bara egen DÖD som är tillåten orsak att ställa in planerade möten. Som du märker så är jag inte så "gullig" som jag verkar! (ler) Ja, nog om det!
Det finns många "skolor" om ljusteknik, men det här handlade om i huvudsak att få ljuskronornas prismor på så sätt att de reflekterar i lampetterna på långväggarna. Vi tror ju många gånger att det var mörkt inomhus på 1700-talet, visst var det det, men de som hade råd med ljus och lampkronor då djäklar i min lilla låda så blev det ljust!
Bl a så kan man vända på prismorna i en kristallkrona så ljusutsläppseffekten förstärks, för att bli proffs så krävs det cirka 10-15 års erfarenhet på kristallkronor och ljusteknik, det mesta måste provas fram, spännande tycker jag, precis som att måla med färg som i princip är en flytande sockerkaka, fast med öl i (!)(ler)
Idag på eftermiddagen ska jag iväg och sälja två kopparmynt ifrån 1634, inbringar ingen förmögenhet, några tusenlappar, men dock viktiga sådana då jag just fått min a-kassa sänkt till 70% för att jag ska söka jobb ännu hårdare(ler).
Vet inte om du läst om min neuroborrelia (fästingburen) som indirekt gjorde att jag förlorade mitt jobb? Har inte gjort så många inlägg om det sista tiden, men det finns saker som är mycket "sjuka" i det här samhället! Fast nu "skiter" vi i det, är numera fullt frisk (tog nästan 3 år)!
Som sagt ha en fin dag!
Kram ifrån Peter!
PS: Missade att ordna "bloggafton" igår Onsdag, med musik, kanske är jag lite deprimerad!
Jo, det var något mer som gnagde i mitt huvud också efter inlägget.....Jo, det var något som din "Eländiga Kvinna" sa....var något om att vissa personer dras till varandra (ler) Kan det verkligen vara så?! (ler)
Vad innebär det att jag just nu sitter och skriver till dig klockan 6 på morgonen?
Tänk om jag är "galen"? Ska genast väcka min fru och fråga!

Gafflan sa...

Fina saker ni fick med er hem.
Mork och Mindy...vad jag gillade den serien. Tack för påminnelsen. :)

evelien sa...

HAHHAHAHAH SNIPPA! HAHHAHAH (jaa.. jag är fortfarande 7år i sinnet...) Riktigt kul skrivet idag ^^ (eller..ja, igår :P ) Hahahahah det där stycket med att du vänder dig om och inser att mamma har bjudet hela tiden, jah det är så jag inser att hon och jag är släkt! ^^

Alfahannen sa...

Oumberligatings kommentarer motsvarar 7 inlägg på en normal blogg, makalöst!

Gafflan:
Visst var det en skön serie? Det kan hända konstiga saker med en när man plötsligt påminns om gamla trevliga saker man glömt...ofta väcks andra gamla minnen också till liv. Häftigt!

Evelien:
Du kommer säkert bli lika eländig som din kära moder, det tvekar jag inte ett ögonblick på:) Kram!

Västgötskan sa...

Förutom lampan (eller vad är det??) så var det fina saker! :-)

Alfahannen sa...

Västergötskan:

Det är roligt att du tycker så. Du förstår, hade jag varit tvungen att välja endast ett objekt att visa upp....hade det varit just den lampan, haha!

Den är hur läcker som helst! :)

Ichimusai sa...

Sköna grejor minsann! Skrattar gott åt dina auktionskåserier för det mesta :)