Vic Mizzy, skaparen av signaturmelodin till Familjen Addams har gått ur tiden, 93 år gammal. Aldrig någonsin har det mig veterligen funnits någon annan melodi som lika enkelt framtvingar fingerknäppande hos den som hör, vare sig man vill knäppa eller inte.
Lika svårt att låta bli som att inte slicka sig om läpparna när man äter en svårt strösockrad bulle.
En ren reflex, med andra ord.....eller är det jag som är ovanligt lättledd? :)
Skulle inte förvåna mig alls om det bara visar sig att jag är den enda fingerknäppande fåntratten som går igång på denna.
Ähh, ni är lika fåniga som jag, ni också!
Vila i frid, mr Mizzy. Frågan är bara om jag borde vara förbannad på dig för att du nött ut mina fingertoppar...nej, jag ska glatt knäppa igen nästa gång jag hör den!
Tyckte förresten mycket om att se på Familjen Addams när jag var liten parvel, men jag var livrädd för den gigantiske betjänten Lurch...
SVD
4 kommentarer:
Jag var för ung för att se den versionen. Här var det familjen "Munster" och den tecknade versionen av familjen Adams som sågs... :-D
hihi, Morticia. Det är min dubbelgångare =)
Ja, jädrans. "Skala banan...*knäpp, knäpp* Skala banan..."
Jag var också en aning skraj för Lurch, onkel Fester var lite halvskum också :-)
Västergötskan: Det är aldrig för sent att upptäcka den "rätta" familjen Addams :)
Sandra: Då ska du vara glad, här är en som när han var liten AlfaPojke var mycket förtjust i Morticia!
Bitte: Visst sitter den som en fläskläpp? Onkel Fester var skum, sedan fanns ju gamle farfar eller morfar som bestod av en gigantiskt mycket hår glasögon. Sån här kvalitets-tv görs inte längre.
Bannat, nu blir jag gråtmild och sentimental igen...
Skicka en kommentar