Kvar i bilen satt ytterligare 3 ungdomar, 2 pojkar och en tjej. Efter en stunds väntande gick tjejen ur bilen, ställde sig lutande mot den och pillade med en mobiltelefon. Ytterligare en stund senare klev en kraftig pojke ur bilen och böjde sig fram mot flickan. Jag trodde i min enfald att han tänkte starta ett hederligt, gammaldags hångel men istället puttade han henne åt sidan och synade lacken vid ena dörren.
I denna ställning blottade han inte bara sina nerhasade byxor och sina märkeskalsonger, utan också en springa, stor nog att facka in en LP-skiva i (en skiva jag gärna skulle förpassa till en sådan förvaring är farsans Greatest Hawaii Hits med Yngve Stoor).
Något av det jävligaste som kommit ur en skivpress
Med risk för att låta som en gammal stöt igen, var i helvete kommer detta jävla mode att hasa ner brallorna till knävecket ifrån? Det spelar ingen roll om det står Björn Borg, Calvin Klein eller Mammas Lilla Gosegris på kallingarna, det är lik förbannat helvetiskt fult och dessutom löjeväckande!
Den kalsongexponerande pojken bannade nu tjejen för att hon haft fräckheten att luta sig mot Bilen. Hon himlade med ögonen och åsåg killens frenetiska försök att återskapa den gudomliga lacken på den fläck hon besudlat. Han gnodde med sån frenesi att byxorna (ihop med kalsongerna) höll på att halka ner till anklarna (om det hade skett hade jag kunnat kasta in hela skivsamlingen). Dock slutade han gnugga i rättan tid, och tog ett steg tillbaka för att betrakta sitt verk. Han verkade synbart nöjd tills han såg att flickan nu lutade sig på en annan del av Bilen istället.
Han råmade till och puttade henne återigen både till höger och vänster för att se vilken skada hon åstadkommit. Hon märkte knappt hans omilda behandling, eftersom mobilen upptog all hennes uppmärksamhet, och ställde sig lugnt mot samma del av Bilen som hon gjort först.
Nu var måttet rågat för den prövade underklädesmodellen, som med upprepade knuffar och grymtningar beordrade den vanvördiga flickan att sätta sig i Bilen, för nu skulle han starta den.
Föraren hade fortfarande inte kommit tillbaka (han blev antagligen tvungen att göra sina läxor), och pojken med hänget startade bilen. Han varvade motorn.....och varvade......och varvade. Sedan stängde han av.
Inget hände på flera minuter, men sedan kom kalsongpojken (låter som en gammal superhjälte från 70-talet) ut igen och gick 7 varv runt Bilen. Jag undrade i mitt stilla sinne om han lekte centrifug, medan flickan och den andra pojken (som inte satt sin fot utanför Bilen) vred sina huvuden på ett sätt som annars bara ugglor förmår för att följa hans ringdans. Så stannade han, satte sig i bilen och gestikulerade vilt till de andra två.
2 minuter senare klev tjejen ut med en kökshandduk i handen. Hon började uttråkat torka runtom hela Bilen, medan pojkarna såg ut som de somnat.
När hon precis var färdig kom plötsligt den ursprunglige föraren tillbaka och sprang även han ett antal varv runt fordonet (man skulle kunna tro att lacken blev matt av vinddraget). Hans häng var ännu större, konstaterade jag sorgset för mig själv.
Ännu en gång fick den stackars flickan en avskrapning gällande hur dåligt hon putsat (dessutom spottade han mellan var tredje ord, vilket för Monique antydde att han förmodligen härstammade från en lama). Tjejen torkade oengagerat på de platser han salivskvättande pekade mot, och plötsligt fick han nog varvid båda satte sig i Bilen. Han startade, och varvade......och varvade....och varvade.
Slutligen vevade han ner rutan, skickade ut sin armbåge, satte igång stereon (Smurfhits 7, tror jag det var) och gasade iväg.
Där satt Monique och jag kvar i våra tankar.....vi kände oss gamla, förlegna.....och väldigt nöjda med det!
Nu så, gott folk, tar jag det enväldiga beslutet att byta ut dagens limerick mot dagens Mondegreen, precis som jag hotade med igår.
Varsågoda!
Dagens Mondegreen:
Artist: Okänd (återigen en gammal hymn)
Ursprunglig text: ”Gladly the cross I'd bear”
Mondegreen: ”Gladly, the cross eyed bear”
Sången ska ju egentligen handla om viljan att uppoffra sig, att man gladeligen bär korset för Herren. Men något hände på vägen, och istället sjunger man en glad trudelutt om en vindögd björn vid namn Gladly!
För övrigt anser jag att i skolan ska lärarna bestämma, inte eleverna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar