Kvinnligt Vulcan-utbrott

Jaha! Idag åkte jag ner ytterligare ett pinnhål på Moniques prioritetsstege. Hennes motorcykel har sett dagens ljus för första gången denna säsong, och som alltid är jag vid dessa tillfällen ungefär lika viktig för henne som väderleken i Falun är för en aborigin.

"Va fan säger du? Regnar det i Falun? Skit också!"

Det gullas med gasvajrar, pussas på tanklock och hånglas med oljefilter (öhh, kanske inte förresten). Det jag vill säga är att jag knappt existerar under det första dygnen hon återförenas med sin Kawasaki Vulcan.

Jag gör mina försök att nå igenom hennes i mina ögon osunda kärleksrus, men med uselt resultat. Jag prövade medvetet med att slå stortån i tröskeln på väg ut till henne medan hon putsade på den tvåhjulade djävulsmaskinen. Jag lyckades tyvärr bättre än jag tänkt mig (det gjorde rent helvetiskt ont), och hoppade runt henne på ett ben samtidigt som jag vrålade som bara en skadad Alfahanne kan. Hon lyfte inte ens blicken, utan sa bara; -Ojojoj. Fixar du lite kaffe och tar ut det till mig?

Eländiga fruntimmer! Jag linkade svärande in till köket och satte igång bryggaren. Min stortå tog antagligen avsked av mig, eftersom jag inte kan känna den längre. Till ingen nytta....

Efter fejandet startade hon fanstyget. Till saken hör att hon under kvällen monterat på ett par avgasrör som förstärker motorljudet till den grad att man kan drabbas av hjärtflimmer om man inte är beredd. Ljudet påminner lite om 3 låglandsgorillor som beväpnade med bandsåg attackerar en astmatisk elefant.

Varken jag eller katten var beredda denna gång. Själv domnade jag bort i några sekunder medan katten sköt iväg i Mach 2 in i huset, där hon gömde sig bakom några vedklabbar i öppna spisen och väste åt alla som gick förbi.

Här ser ni fanskapet, innan avgasbytet. Öhh, jag menar inte Monique....

Evelien och jag gav upp försöken att nå denna knutteamason och brassade istället aftonens måltid, vilket resulterade i en avocadopaj med räkor. När matoset nådde Moniques näsborrar bröts förtrollningen för denna gång och hon kom skuttande in för att äta.

Det hela var bedrövligt gott, och receptet finner ni här.

Efter maten satte jag mig en stund på baksidan för att få en stunds själslig vila ifrån dagens prövningar. Det gick sådär. Någon i grannhuset hade alla fönster på vid gavel och spelade Metallica för fulla muggar på stereon samtidigt som grannen under satt vid fönstret och misshandlade ett munspel. Jag har absolut inget emot Metallica, men kombinationen "Whiskey in the jar" på stereo och "Ta mig till havet" på munspel blev för mycket...

Imorgon ska vi åka en sväng på hojen, och eventuellt besöka en auktion. Jag ger mig fan på att Monique köper ett slagbord som jag ska balansera med bak på vägen hem;)


Dagens Mondegreen:

Artist: Deep Purple

Ursprunglig text: "Smoke on the water, a fire in the sky"

Mondegreen: "Slow walking Walter, the fire engine guy"

Visst hade det varit underbart om denna klassiska rockrökare istället handlat om passgångaren Walter, han som kör brandbilen?


För övrigt anser jag att om man ger sin kvinna blommor borde man slippa disken.