Jag skulle kunna återge historierna här, men många av dem är ännu inte preskriberade. Själv är jag bara uppe i blygsamma 22 år på företaget, men anekdoterna är redan många. Om jag får leva och ha hälsan kommer jag på min avtackningsdag kunna berätta hur mycket som helst...
T. ex arbetskamraten som var med i en frågesporttävling och fick frågan om vilken grönsak som fått sitt namn efter en europeisk huvudstad. Hans svar Dallassallad var ju oerhört mycket roligare än Brysselkål. Han fick också frågan; Vad heter den berömda statyn i Storkyrkan i Stockholm? Svaret skall ju vara St Göran och draken, och det visste egentligen den gode kamraten men han lyckades snurra till det i alla fall; -St Göran och draken Elliot! skrek han triumferande till svar. Inte illa att få in en Disneyfigur i kyrkan där kronprinsessan ämnar gifta sig. Jag drabbades av svår träningsvärk i magmusklerna resten av den veckan...
Draken Elliot
På ett så stort företag som Scania (vi har toppat runt 2000 medarbetare här i Oskarshamn) har förstås ett antal original passerat revy, och de har bidragit till många roliga minnen. Vi har den tjejtokige reparatören som kom cyklande över en stor asfaltsplan en försommardag, då en vacker kvinna uppenbarade sig på väg ut mot parkeringen. Tjejen hade kortkort kjol, och reparatören cyklade samtidigt som han följde henne med blicken och med öppen mun. Han cyklade förstås rakt in i en lyktstolpe, och det ironiska är att lyktstolpen var det enda objekt som fanns på den ca 3000 kvadratmeter stora planen. Han skrapade upp sig rejält men vägrade berätta för sjuksköterskorna vad som hänt. Föga förvånande;)
Det fanns en truckförare som hade ovanan att oavbrutet släppa sig vid fikabordet. Detta fortgick tills den dag arbetskamraterna tröttnade och spetsade hans kaffe med laxermedel under en hel arbetsdag. Hans fru fick ringa och sjukskriva honom dagen därpå eftersom han inte kunde lämna toalettstolen.
Sedan har vi floran av alla mer eller mindre fantasifulla smeknamn folk behäftades med. Jag tror inte det är lika vanligt nu längre, men då kunde man springa på individer som lystrade till namn som: Krösamaja, Jonny Brakskit (nej, inte truckföraren), Kaparn, Potatishandlarn, Lasse Nyfödd, Skunken, Muppen, Göran med örat, Krille Pryo, Gyttjetramparn, Saftblandarn, Muntergöken, Hunden, Föda, Buddha, Bosse Solvalla, Den Lille Rödhårige Fan, Måsen, Snusen, Skräntärnan, Pastorn, Skepparn, Ball-Axel (vars son när han började på företaget ärvde faderns prefix och följaktligen fick heta Ball-Anders), Snorkråkan, Kåt-Åke, Rudis, Den Dimhöljda Gorillan Berg (ordlek med filmtiteln De Dimhöljda Bergens Gorillor) mm, mm.
Namnen kan ju förefalla föga smickrande, men faktum var att de i de flesta fall var accepterade av bärarna och dessutom visste man inte vad de hette egentligen. Min telefon kunde ringa och det var inte alls ovanligt att det lät ungefär så här; -Tjena Pricken, det är Gyttjetramparn! Har du Den Lille Rödhårige Fan där?
Själv kallades jag alltså Pricken, och historien bakom det namnet är både lång och tragisk ;). Jag sparar den till en annan gång...
Dagens limerick:
A Christian Scientist from Theale
Said, "Though I know that pain isn't real,
when I sit on a pin
and it punctures my skin
I dislike what I fancy I feel".
För övrigt anser jag att tanken på en värld utan dokusåpor klingar som musik i mina öron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar