Idag for Monique och jag ut från jobbet för att lämna in hennes bil till en reparatör, vars verkstad befann sig på en så obskyr plats långt ut i skogen att Eniros kartsida fick ett nervöst sammanbrott och kraschade när vi försökte hitta den.
Vi fick ringa reparatören i fråga för att få väganvisningar.
När vi parkerade på uppfarten till den medfarna verkstadsbyggnaden fick vi syn på ett antal Scaniamärkta eu-pallar bredvid ingången. Jag såg att Monique (som är en lojal och hängiven Scanialogistiker) fick en farlig glimt i ögonen....Vart ska detta bära hän? tänkte jag med bävan...
Vi steg in i lokalen där två raska ynglingar med oljiga ansikten och lokalpatriotiska kepsar märkta "Bennys kött och svets" attackerade topplocket på en intet ont anande Ford Fiesta. Monique klev resolut fram till den ena av dem och talade med fast stämma; Hej! Jag kommer från Scania (hon höll upp sin ID-bricka), kan ni förklara för mig varför ni har Scanias pallar undangömda på denna gudsförgätna plats??
Hennes blick var uppfordrande och brickan höll hon upptryckt framför näsan på den förvånade bilentusiasten. Dirty Harry hade inte kunnat göra en effektfullare entré, man kunde nästan ana att hon hade en Magnum 44 instoppad i BH'n.
Ynglingen skrattade lite nervöst och visste inte hur han skulle reagera. Det visste inte jag heller, det var bara att hålla fast sig i berg-och-dalbanevagnen och invänta upplösningen.
Hahaha, skrattade hon, där fick jag dig!
Hon har uppenbarligen sett för många amerikanska polisserier.
Ynglingarna pustade ut (vilket ungefär lät som när man släpper ut luften ur ett cykeldäck) och skrattade de också, märkbart lättade.
Det är en svårgenomskådad egenskap hos Monique, hon håller minen när hon skämtar vilket gör det svårt att avgöra om hon menar allvar eller inte. 9 av 10 gånger skämtar hon, och om jag någon gång skrattar direkt åt vad hon säger kan man ge sig tusan på att det är då hon är allvarlig. Det är inte lätt att vara man;)
Efter jobbet hämtade vi bilen. Killarna hade gjort ett mycket bra jobb och hon betalade dem lite extra, vilket säkert förvirrade dem ännu mer.
Det är sällan långtråkigt med Monique.
Snubblade över en härlig bild tagen på en mack i Gällivare. Jag fann den på den eviga glädjekällan http://www.avigsidan.com/ ;
Så går det när man låter en dator översätta ord för ord.
För övrigt anser jag att Daniel Westlings leende aldrig når ögonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar