Så gick vi denna afton till biografen för att bevittna Män som hatar kvinnor.
Rysligt bra, fast spännande filmer ställer till det för mig. Jag kan inte sitta stilla, hoppar högt i stolen när något plötsligt händer och får bita mig i handen för att inte högljutt varna hjältarna i filmen. Monique rörde mig på axeln (antagligen för att få smaka ur min påse jordnötsringar som jag vid det här laget pulvriserat av nervositet) och jag hoppade högt igen.
Inte alls bra för min image! Så efter varje skrämselskutt var jag tvungen att skratta maskulint och avfärdande, vilket bara renderade mig konstiga blickar från bänkgrannarna.
Och som om inte detta var nog, i filmens slutskede spelades en känslosam scen upp, och då började (givetvis mot min vilja) tårar trilla ner för kinderna. Jag fick hälla i mig en hel näve pulvriserade jordnötsringar för att inte snyfta högt. Vad är det med mig, jag börjar bli riktigt blödig på halvgamla dar.
Se filmen, den är riktigt bra!
Och för guds skull medbröder, se till att älska era kvinnor! Får de för sig att ge tillbaka på samma sätt som unga fröken Salander får ni det inte roligt. Jag ska ge Monique kaffe på sängen imorgon bitti, men det har ingenting med Salander att göra! Ingenting... ;)
För övrigt anser jag att Nettos Cola är blaskig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar