Som jag skrev i förra inlägget var Monique och jag i Kalmar igår. Efter det hårresande besöket på Gina Tricot rattade jag nu glatt bilen vidare mot det oerhört mycket viktigare målet för dagen; Netonnet. Moniques dvd med inbyggd förstärkare till surroundhögtalarna hade efter några månaders trilskande nu självdött (inga sörjande).
Om jag var skräckslagen och bävande inför klädesbutiken, hade jag istället nu svårt för att inte dregla när vi klev in i hemelektronikens Mekka....
Världsvant ledsagade jag min mäkta imponerade kvinna från hyllsektion till hyllsektion och stannade till slut vid en av dem och slog ut med armarna; Här har vi dvd'er!! Det visade sig vara sektionen för kaffebryggare och väckarklockor, men Monique klappade mig betryggande på armen och viskade att vi nog snart skulle hitta rätt. Jag vägrade att låta mig nedslås av fadäsen och strävade vidare i labyrinten och så uppenbarade sig då rätt hyllsektion till sist.
Nu uppstod nästa problem, hyllsystemen består ju endast av kartonger och att försöka läsa innehållsförteckningar på koreanska och gammalgrekiska är en konst av det svårare slaget (men jag försökte förstås).
Jag svalde storsint min förtret och frågade om hjälp av personalen. Det visade sig att de inte hade enbart dvd med förstärkare, de sålde endast kompletta hemmabiosystem. Monique såg inte så nöjd ut och inte jag heller (men inom mig jublade den lille teknikpojken som såg möjligheten till något NYTT NYTT NYTT). Jag bad honom visa vilka system han rekommenderade (vilket han förstås mer än gärna gjorde) och för varje produkt han tog fram frågade jag honom kluriga, tekniska frågor som jag fick ännu mer kluriga och invecklat tekniska svar på. Jag begrep inte vad karln pratade om, men jag nickade och hummade här och var på ett till synes intelligent sätt (jag sneglade då och då mot Monique för att kolla om hon fortfarande var imponerad av mig och så verkade det).
Vi köpte i alla fall en ganska dyr 1000watts-anläggning, och kartongen som var större än ett badkar lotsades in i baksätet efter en hel del kreativt omfördelande av inventarier. Jag tror jag nynnade glatt hela vägen hem, nu väntade några timmars äkta manlig installationsglädje!
Nu tror ni säkert att jag ska skriva om hur allt gick fel med installationen, men icke då! Jag skruvade mig bara i benet med mejseln en enda gång! I ärlighetens namn skulle jag inte gjort det så fort om inte Carl, Eveliens pojkvän (alltså Moniques dotters pojkvän som jag nämnde i början) hade hjälpt till. Han läser ju på Chalmers, och det gäller att utnyttja kompetens när tillfälle ges.
Vi testade hela härligheten med att peta i en konsert-dvd med Fleetwood Mac, och jäklar i min låda vad det blåste på. Både Monique och jag skrålade till "Tusk" för full hals, och jag var så lycklig som en man kan bli. Ett rörande ögoblick.
Nu hade vi sedan tidigare planerat att gå till Hotell Ett och se på ett bluesband, Hurley and the Bluedots, men jag ville inte slita mig från min nyfödda Sony. Vi kom överens om att gå en liten stund och dra hem om det inte var kul.
Jag vinkade hej då till hemmabiosystemet och så drog vi iväg på äventyr. Det visade sig att bandet spelade riktigt bra, endast en trummis/sångare och en grym gitarrist. Vi gungade gott till musiken och några driftade sig till och med till att dansa framför dem. Då, helt plötsligt, drog gitarristen igång det helsköna riffet till Jimi Hendrix odödliga Foxy Lady, och nu närmade sig himmelriket för denne enkle smålänning.
Vad händer då?
Ett par börjar bugga! BUGGA!
Ursäkta min franska, men vem fan buggar till Jimi Hendrix??
Det är lika fel som att headbanga till Lasse Berghagen.
I och med detta gräsliga tilltag tackade vi för oss och travade hemåt. Klockan var över midnatt när vi kom tillbaka och min Hendrix-grämelse hade nu ersatts av hemmabio-abstinens.
Eftersom klockan var så mycket tänkte jag bara spela musik lite lågt och lära mig vad alla 300 knappar på fjärren var till för.
Tydligen hade jag ovetande ställt in volymen på "kränkande", och när konsertskivan startade brölade det (5,3 på Richterskalan) så hela lägenheten skakade.. Jag höll på att göra i byxan, katten låg och skakade i kramper på golvet och alla grannar i trappuppgången fick sitt eventuella öronvax bortblåst.
Ska kanske läsa manualen i förväg innan jag startar den nästa gång. Och för säkerhets skull ha bruna byxor.
För övrigt anser jag att kråsskjortan gör sig bäst som ett minne blott.
http://
Avgör själva....rycker det i buggnerven?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar