Det har hittills endast renderat mig en blöt byxbak.
Monique höll på att torka köksgolvet när denna snilleblixt föddes i min hjärna. Jag gick över det fortfarande blöta golvet för att ta mig till kylskåpet och börja blanda ihop drinken. Jag märkte överhuvudtaget inte att ett städprojekt inletts, och fullbordade mitt värv. När jag sen satte mig med drinken upptäckte jag att jag glömt is. Jag vandrade återigen över det blöta golvet utan att ta minsta notis om det. Jag tyckte mig höra ett morrande från Moniques håll, men av ljudet att döma antog jag att hennes mage var i olag. En stund senare på balkongen märkte jag att det inte fanns någon kolsyra kvar i tonicen jag använt. Ännu en gång hasade jag över köksgolvet för att fylla på med ny tonic, och när väl det var gjort såg jag för första gången att Monique stod med mopp och skurhink bredvid mig.
-Torkar du golv? utbrast jag glatt. -Vad bra, det behövdes ju verkligen! fortsatte jag (ibland är jag riktigt trög).
Moniques ögon blixtrade till, hon doppade moppen i vattnet och och dängde den sedan i baken på mig.
-Nu sätter du dig därute och skriver, ditt blindstyre, och du sätter inte din fot inne igen förrän golvet är torrt. Gör du inte som jag säger kommer de få operera bort moppen ur dig.
Jag kan ha fel, men något i hennes röst sade mig att jag antagligen gjorde bäst i att inte komma in igen på en timme eller 3.
Moppen: Ett formidabelt vapen i händerna på en ilsken kvinna. Ett modernare tillhygge som ersatt brödkavel som favorit hos husmodergerillan
Så här satt jag nu med blött arsel och funderade....efter en stund var glaset tomt, och mot bättre vetande öppnade jag dörren och ropade retsamt in till Monique: -Jag får ju inte gå in, kan du blanda en till åt mig? Jag stängde dörren kvickt innan jag fick något hårt i huvudet.
Så....jag tittar ut mot gården...
Jag ser några flickor som hoppar på hoppstyltor. Jag har inte sett en hoppstylta på länge, och ljuva barndomsminnen kommer till mig.
Jag fick en hoppstylta när jag var liten, och den höll i ungefär en vecka. Jag och en kompis som bodde i samma hyreshus som oss ville veta hur bra studs det var i den egentligen. Vi sprang upp i hans lägenhet (som låg på tredje våningen) och ut på balkongen. Vår mycket vetenskapliga teori gick ut på att om vi släppte ner hoppstyltan från deras balkong borde den studsa tillbaka så vi kunde fånga den igen.
Sagt och gjort.
Det var fenomenal studs i den. Men den studsade inte tillbaka till oss, utan rätt in i köksfönstret hos grannen på första våningen.
Utegångsförbud i en vecka igen (se inlägget Hur man stoppar en bil med ett karateslag).
Jag sneglar in mot köket. Monique ler ljuvt tillbaka. Nu kan jag gå in igen;)
Dagens limerick:
There was a young girl from Rabat,
who had triplets, Nat, Pat and Tat;
It was fun in the breeding,
but hell in the feeding,
when she found she had no tit for Tat.
För övrigt anser jag att Steve McQueen i en Ford Mustang är bland det manligaste som skådats.
”De kallar mig Drag-McQueen, och jag blir så förbannad!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar