Jag har lagt över de flesta räkningar på autogiro, men de återstående har var för sig 25-siffriga OCR-nummer (de kan inte vara framtagna av en dator, det måste vara en fullfjädrad nummersadist som räknat ut precis vilka sifferkombinationer som är omöjliga att skriva efter varandra).
Jag är en mycket tålmodig man, men det finns 2 saker som plockar fram mina värsta sidor på mindre än en nanosekund; trilskande döttrar och OCR-nummer.
Efter tredje försöket med en särskilt illvillig nummerserie lekte jag med tanken att trycka ner laptopen i köttkvarnen.
Då ringde telefonen.
Tacksam för avbrottet lyfte jag luren. I andra änden började en kvinna hålla tal för mig om att jag blivit exklusivt utvald att pröva deras förträffliga kalsonger. Min glädje kom snabbt av sig.
Hon hade rabblat sin invanda öppningslitania så snabbt att jag enbart uppfattat ordet Y-front, så jag frågade vilket företag hon ringde för.
Hon berättade det.
Jag förklarade att jag redan abonnerar på deras produkter (dock har jag lyckats undvika Y-frontarna, gudskelov).
- Ja, svarade hon maniskt, och det här är ett fantastiskt erbjudande för nya kunder bla bla bla...
-Men jag sa just till dig att jag redan är kund hos er. Jag behöver inte fler kalsonger än jag redan får!
-Vad trevligt! kvittrade hon, och då kan jag erbjuda 2 par kalsonger i vår mycket populära serie bla bla...
Jag kände hur tröttheten lade sig som en våt filt över mitt prövade sinne. Jag avbröt hennes tirader och sade NEJ TACK i en aningens forcerat tonläge.
-Vi har strumpor också, bubblade hon vidare, till synes helt oberörd. Jag fick känslan av att prata med en grammofonskiva.
Jag skrek ADJÖ! och slängde på luren. Jag kunde nu lägga till en tredje orsak till kort stubin.
En fördel med det hemska samtalet (samtal och samtal, det var mer fråga om två monologer) var att OCR-eländet nu tycktes mig vara en helfestlig syssla i jämförelse.
Jag betalade räkningarna med ett leende, det måste varit första gången nånsin ;)
Robban och Ribban on the road!
Jag har förstått att 2 gamla mediehjältar är ute på långpromenad i landet. Robert Aschberg och Gert ”Ribban” Fylking har tagit det häftiga initiativet att vandra från Ystad till Haparanda, allt i syfte att gagna forskningen och sprida information kring prostatacancer. Ett mycket lovvärt initiativ, och dessutom har jag alltid haft ett gott öga till dessa 2 pionjärer som på sin tid var barriärbrytande (och därmed oförglömliga) i svensk TV.
På onsdag eftermiddag anländer de båda prostata-riddarna till Oskarshamn, och de vandrar vidare norrut på torsdag morgon.
Oskarshamnare, ta tillfället i akt att möta upp dessa legendarer på deras ärofyllda och viktiga mission!
Håll koll på tider och aktiviteter här: http://www.mustaschkampen.se/YstadHaparanda/
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/ystadhaparanda/article4675338.ab
Dagens limerick: (den mest klassiska av dem alla)
Det bodde en flicka i Gränna
som sin stjärtmuskel så kunde spänna,
att i detta hål
kunde hon strypa en ål
och till och med vässa en penna!
För övrigt anser jag att helgen är långt borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar