Odessa (katten) sitter bredvid mig på den inglasade balkongen och hennes yviga svans far runt som en speedad dammvippa när hon spanar på några intet ont anande talgoxar. Hon vill inget hellre än att få massakrera de små liven och hon undslipper sig ett ljud som inte alls brukar förknippas med en katt. Hon bjäbbar likt en tax som blivit biten i svansen.
Konstig katt, med 4 intressen: Äta, sova, döda och knulla (inte nödvändigtvis i den ordningen). Enkel tillvaro, inte sant?
Skulle jag släppa ut henne är jag säker på att några flygfän får sätta livet till, hon är en hypersnabb mördarmaskin som fångar flugor med en tass. I somras kom hon stolt inspringande i köket med en vilt fladdrande rödhake i käftarna. Innan vi hann reagera släppte hon den på golvet, och den stackars skadade kraken flög runt som en luftpysande ballong och blödde ner överallt. Vi öppnade fönstret och till slut flög den ut. Odessa tittade på oss som vi vore kompletta idioter, och köket såg ut som ett träningsläger för bödlar.
Läste en gång om en katt som var snäppet värre. Ägarna hade tröttnat på att hitta 3-4 döda småfåglar utanför ytterdörren varje eftermiddag när de kom hem från jobbet. Deras katt (med det passande namnet Blixten) var den ansvarige, och för att få bukt på eländet satte de på honom ett halsband med en liten bjällra som skulle varna hans tilltänkta offer i tid.
Under de 3 följande dagarna fanns inga kroppar att finna, och de var mycket nöjda med resultatet. Den fjärde dagen låg 5 döda fåglar där. De ropade på katten, och när han kom svassande såg de att halsbandet satt kvar. De förstod ingenting. Nästföljande dag: 4 st.
De beslutade sig för att försöka spionera på Blixten, det kanske trots allt var en annan katt som delade med sig av sitt byte till dem?
Efter att ha följt efter honom på lite avstånd fick de svaret. Blixten fick syn på några gråsparvar i ett buskage. Han stannade upp, lyfte upp ena framtassen och höll den för bjällran medan han smög närmare på 3 ben. Bjällran var helt ljudlös. Efter några sekunder (innehållande buskprassel, vingfladder och bjällerklang) kom han nöjt trippande med sitt byte i munnen. Vilket praktexemplar till katt!
Jag klappar Odessa på huvudet, hon slutar bjäbba och morrar åt mig istället. Det djuret verkar befinna sig i en identitetskris. Hon kanske tror hon är en bäver, vad vet jag?
Namn: Odessa. Ras: Maine Coon (stor jävla katt). Egenskaper: Latmask med dräpande höger.
Och nu till ett sprillans nytt inslag i bloggen: DAGENS LIMERICK!!
Limericken, ett fantastiskt humorkoncentrat på 5 rader, ses alldeles för sällan i dessa dagar.
Slut på detta från och med nu!
Håll till godo!
En vacker ung dam ifrån Lidan
hade sån fruktansvärd klåda i slidan,
att hon for fram som en raket
längs ett taggtrådsstaket
med ett ben på vardera sidan!
För övrigt anser jag att Tim Roth är lysande i ”Lie To Me”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar