onsdag, mars 11, 2009

Felsägningar - en krydda i livet

Dagens inlägg trillar in ganska sent, återigen har kampsporter dominerat aftonen.....och nu ser det ut som om jag ska pröva på det också!
Bäva månde världen!

Jag återkommer i ämnet, det kan bli förstasidesstoff i lokalblaskorna;)

Igår hade vi veckomöte på jobbet, och dessutom utan vår chefs närvaro. Detta faktum utmynnade i ett tämligen avslappnat möte där arbetspunkter diskuterades på ett inte helt strukturerat sätt. Dock mycket trevligt bör tilläggas.

Konjunkturen sätter sina spår hos de flesta av oss, och vårt kära Scania är självklart inget undantag. Mötet präglades en del av detta. Då begärde en av kollegorna ordet;
-I tider som dessa är det mycket viktigt att alla får händerna ur byxfittorna och börjar jobba!

Jag skvätte ut mitt kaffe i knät och skrattade likt en gammal häst som just fått reda på att slaktarn dött. De andra reagerade på samma sätt, och min käre kollega som nyss skapat ett odödligt citat stämde själv in i skriandet.....en vacker stund!

Men även vid tillfällen då chefen välsignat oss med sin närvaro på veckomötet har det uppstått liknande situationer. En gång berättade han om ett läs- och skrivprojekt som då startats för hugade anställda;
- Projektet är i första hand till för de medarbetare som har svårigheter med att läsa och skriva. Vi har ju oerhört mycket instruktioner och informationer nedskrivna, och då är det inte lätt att vara dys... ööh ....dyse...va fan heter det?.....dyselektriker!

Även denna gång lät jag den gamla hästen gnägga ut ordentligt! Det roligaste med detta var att min högt vördade chef i normala fall är en mycket vältalig och språkbevandrad herre. Jag hann i någon sekund fundera ut den fyndiga repliken att en dyselektriker måste vara en elskolad person med stora svårigheter att tolka kopplingsscheman. Men jag sa inget (lite självbevarelsedrift måste jag ju ha, det är ju min chef!!)

Min kära Monique har själv levererat härliga exempel av denna konstart. Hon är ju nederländska, men hon bemästrar vårt språk på ett formidabelt sätt. Det som dock avslöjar henne då och då är användandet av Å, Ä och Ö.

En gång när vi bilade hem ifrån Kalmar, tittade hon upp mot himlen och efter några sekunder utbrast hon;
-Titta Joacim, en rövfågel!
Min inre syn såg framför sig ett stort hårigt arsle med vingar, och därmed var jag tvungen att stanna bilen. Hon fick köra hem, jag klarade inte av det längre eftersom min kropp blev helt lealös efter skrattinfarkten.

Hon har dessutom haft rokt bög i frysen.

Härlig och go kvinna!

Den här typen av tungsnubblande är ju sanslöst roligt, för att inte säga hälsobefrämjande! Mer sånt för bövelen, då ökar ju möjligheten att gå i graven med ett leende på läpparna:)


För övrigt anser jag att Dagens Rätt skall vara tillagad idag.

Inga kommentarer: