Men hon fick istället glädjas åt att min kära moder kom på besök (med obligatoriska bullar i en påse).
Bullar går alltid hem.
Farmor går hem också, men lite senare ;)
Min kära moder är en underbar människa, men är lite bortkommen i officiella sammanhang. En gång beklagade hon sig över hur lite mat man fick på en McDonaldsmeny. För det första förvånade det mig att hon överhuvudtaget förärat denna snabbmatskedja ett besök (eftersom hon är fostrad i rotmos- och raggmunksgenerationen), för det andra begrep jag inte vad hon menade med sitt påstående.
-Vadå lite mat? undrade jag. Jag som är betydligt mer storvuxen än du blir mätt.
-Joo, svarade hon, men jag tycker det är så pinsamt att fråga om hur menyerna ser ut, så jag beställer alltid Happy Meal.
Jag såg framför mig hur hon sittande vid bordet i restaurangen håglöst lekte med en Disneyfigur, samtidigt som hon knaprade på en pommes. Jag undrade om hon provat bollhavet också, och då fick jag en sur blick tillbaka.
Vid ett annat tillfälle skulle hon och hennes syster för första gången bila upp till Västerås för att hälsa på en släkting. Västerås är ju en av våra större städer, och min moder (som körde), blev allt nervösare inför den stundande stadstrafiken ju närmare de kom. Så när en skylt aviserade att en avfart mot Västerås närmade sig, svängde hon i ivern av alldeles för tidigt, direkt in på en oasfalterad skogsväg. Helt övertygad om att hon kört rätt fortsatte hon i flera kilometer på den knaggliga vägen, samtidigt som de båda beklagade sig över att en så stor stad som Västerås inte hade bättre infrastruktur än denna uppgraderade ko-stig. Vägen blev allt smalare och i sämre skick, och de fann det konstigt att inga fler skyltar uppenbarade sig. Till slut mötte de en man i en skogsmaskin.
Min kära moder vevade ner rutan, och frågade mannen: -Hur långt bort är avfarten till Västerås centrum? Jag kan bara tänka mig hur den arme mannen tittade sig omkring för att försöka upptäcka en av Blåsningens dolda kameror (eller att Lennart Swahn själv skulle komma framskuttande från ett gömställe bakom en tall). När han förstod att de båda damerna menade allvar höll han på att skratta sig till en infarkt.
"Kan någon ta bort gubbjävelns finger ur min röv?"
Hon är skön, min moder. Och jag vill inte ha henne på något annat sätt.
På lördag väntar spektaklet med Earth Hour. Miljontals människor världen över väntas släcka sina lampor mellan 20:30 och 21:30 (svensk tid).
Jag tror detta kan bidra positivt till Oskarshamns befolkningstillväxt. Strömavbrott och liknande har ju en fenomenal påverkan på sexlivet har jag förstått. Tror i och för sig att det inte beror lika mycket på frånvaro av belysning som frånvaro av televisionen. Den förbannade dumburken gör oss inte bara korkade, den slår dessutom effektivt in en kil av apati mellan oss (såvida man inte är nykär, då fungerar TV'n endast som fondbelysning för mer avancerade övningar i soffan).
Så min uppmaning är: Nöj er inte med att bara släcka lamporna, sök upp varandra också och nyttja tillfället att umgås ordentligt, gärna i IKEAS sänglakan PIPPA och i skenet av samma företags populära ljus LATTJOLAJBAN med doft av vitt vin och räkor.
Dagens limerick:
A young man from Rio de la Plata
was the worlds' most terrific farter.
He could fart anything,
from 'God Save The King'
to Beethoven's 'Moonlight Sonata.
För övrigt anser jag att escargot är godare än snigel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar